Goliat är mattes favorithund!

Idag har Goliat överträffat sig själv. Jag är så glad så det känns som att någon har klistrat upp mina mungipor och jag kommer att ha träningsvärk imorgon, jag är inte van att vara så här glad.

Vi började dagen med att hundarna fick ligga inne medan vi andra åt våfflor och pluggade.
Jag har ju tenta på lördag, så jag måste sitta med näsan i böckerna mest hela tiden.
Så fick vi ett litet ryck framåt kvällskvisten, lite lydnadsträning och lite spår hade kanske inte varit fel? Vi svidade om och plockade med oss allt så vi såg ut som packåsnor både Hanna och jag och begav oss mot hundklubben. På vägen dit la Hanna ett viltspår och jag själv ett personspår.


Här får ni ett smakprov på Goliats nyvunna kontakt och position vid vårat fria följ. <---- OBS, LÄNK!
Jag lovar att jag ska sluta med pipen under armen, jag får lägga den i fickan eller på marken nånstans istället.. Efter denna ypperliga träningssession gick vi vidare och Hanna band upp Zipper för att kunna filma Goliat när han gick sitt spår. Det var ett spår med två vinklar och fyra föremål utlagda, två vanliga spårpinnar och två små dummies. Jag gick med koppel för att vara nära honom så jag kunde hinna se när han hittade föremålen. Tyvärr visade det sig vara en ganska kass idé då jag hindra honom i spårandet och dessutom trasslade han in sig vid ett tillfälle. Spåret upplagt på youtube

Nästa gång ska jag ha lina på och kanske dämpa mig i mina glädjeyttringar. Detta har jag aldrig varit med om förut, att behöva dämpa honom. Men han har faktiskt lite för bråttom (trodde ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle behöva säga detta om Goliat), samtidigt är det ju ett faktum att hans föremålsintresse inte är superstarkt... Vi får se.