torsdag, september 24, 2009

Intressant artiklar


Här sitter jag med mitt morgonkaffe i vanlig ordning och läser några intressant artiklar som jag gärna vill dela med er:

http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen

http://www.dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap

Man blir verkligen visare med tid och erfarenhet. Jag önskar självklart att jag hade vetat mer om hundar innan jag skaffade Goliat. Om jag hade gjort det hade jag kanske inte valt att skaffa honom. Jag har med tiden insett att jag är en retrieverälskande människa. Jag vill ha en hund som jobbar nära, som är mjuk och förig och som älskar att jobba. Istället har jag en självständig hund som man måste motivera i varenda steg av träningen. Att ha en kooiker är, samtidigt som det är otroligt lärorik, bitvis också väldigt svårt och krävande. Därför är det extra viktigt att motivera för sig själv varför man gör vissa saker, för att undvika i den största mån det går, att förstöra för sig själv.

För tillfället kämpar vi med spårpinnar. Hans intresse för dessa små träklossar är dessvärre måttligt och det hjälper inte att han får leta upp dom som uppletsföremål eller att jag leker med dom själv och stoppar dom i fickan utan att han får peta på dom. Jag får se vad man kan tänkas hitta på här näst för att öka intresset. Jag har egentligen samma problem med apporten, den är inte värd nånting för honom och därför är den ganska ointressant. Det är godiset efter man har petat på apporten som är av intresse för tillfället, därför kan jag aldrig uppnå ett bra gripande eller någon speciell glöd. Jaja, jag kämpar på..

6 kommentarer:

Squarepants sa...

Intressanta artiklar! Och fina bilder på Golliboli! Synd att skärpan kom så långt ner på sista, han ser ut som Carola ;-)

Cecilia sa...

Ja, jag ska ut imorrn igen och försöka få skärpan rätt! Sjukt svårt är det, behöver lite draghjälp för hun gör ju ingenting heller ;) (ja, lite carola-feeling var det visst! haha!)

vickan sa...

oh najs pictures! very najs!
/vickan och den lilla lilla blandrasen som just fått godkänt i anlagsklass! yey! ;)

Cecilia sa...

hihi, schysst att kunna klämma in det i kommentaren ^^ detta lever du nog på längelänge nu! Pizzan är världens bästa hund, det har jag alltid sagt!

Sofia sa...

Hmmm jag måste tänkta lite på de där artiklarna...det var väldigt intressant speciellt för en annan som har forskat lite om än på andra områden.Det är så otroligt lätt att generalisera begrepp i forskning...tillsist vet man inte vad de betyder...vilket verkar vara fallet här. JAg tycker det gav många bra tankar attläsa detta...ska smälta det.

Appropå apporten...kör på rätt somdet är en dag kankse han bara tycler det är jättekul...ibland händer det ju bara som de säger på lottoreklamen=)

/Sofia med pinschern som precis klarat anlagsprovet!!!

Henrik Hellemar sa...

Hej

Alice husse här... Kooikern i Lidköping...

Hur som helst - jag har inte läst dina artiklar än, men jag ska... Tänkte kolla två saker med dig först...

1. Finns det nån aktivitet för oss kooiker-ägare här omkring ? Vi anmälde ju oss till en träff med väst-sektionen - enda nackdelen var att den var för ett år sedan, så det bidde ingenting... Trist, men finns det ingen aktivitet i rasklubben ?

2.Spår... Lite trist att läsa ditt blogginlägg om den saknade inspirationen hos Goliat, men jag vet hur det kan vara - min förra hund, Molle (en tollare) hade inget som helst intrese för apportet, leksaker eller annat skit - det vara bara Duko-klassic eller Mamma Scans köttbullar som triggade honom. När vi spårade så fick man vara jädrigt observant för varje gång han passerade en spårpinne i spåret så nickade han liksom till och missade man det var det kört, men annars så satt spåret där som ett lokomotiv... Det jag vill ha sagt med detta äör att du inte ska misströsta utan istället rätta dig efter vad du har - lär dig att tyda Goliat för han markerar med största sannolikhet pinnarna i skogen och om han inte gör det, så börja gnid in dem med leverpastej elelr nåt, så lär han alltid leta leverpastej i skogen sen och då kommer du se att han markerar vid pinnarna...

Hur som helst - det jag tänkte berätta egentligen om spåret var att vi var ute med ALice idag och för fösta gången provade vi ett aha-spår. Det var abslout inte långt och inget märkvärdigt, men hon tog det och nosen satt som klistrad i spåret och när hon kom fram till mina handskar så blev hon överlycklig och det var riktigt kul att äntligen ha fått en hund med föremålsintresse...


Henrik Hellemar