Eftersom jag de senaste veckorna har tappat lusten till allt vad lydnadsträning heter och jag inte kan så mycket annat har Goliats vardag mest bestått av långa promenader. Visserligen är de timtals långa och visserligen är han lös större delen av tiden, men detta är ändå inte tillräckligt för att tillfredsställa en liten Goliat inte.
Jag har länge levt i illusionen att Goliat nog skulle trivas med att gå koppelpromenader och förnöjt gnaga på ett ben framför teven på kvällskvisten. Men ack vad fel jag har haft!
Efter att ha gått en runda i regnet och han ändå inte var nöjd tänkte jag att jag skulle ta tag i den där sabla vittringsapporteringen som vi började på för ett tag sedan. För er som inte vet så är första steget i metoden jag valt att han ska frysa näsan i min handflata. Minst 5 sekunder är kriteriet. Sen ska jag lära honom att frysa näsan på en tejpbit.
Han har tyvärr missuppfattat övningen.
Så snart näven åker fram öppnar han käften och hackar på pekfingret. Efter detta trycker han näsan i handflatan så hårt att han ser ut som en gris. Detta var ju inte syftet från början, som ni kanske förstår. Men shejping är lurigt som tusan. Från att ha tyckt att jag hade väldigt tydliga kriterier började jag belöna för att "han har ju faktiskt näsan i handen" eller "jamen nu använde han ju inte tassen först, även om han hade öppen mun". Men, jag får se det positivt. Jag har i alla fall lärt min hund att trycka upp sin nos i min handflata, detta så hårt att nosryggen böjer sig som en banan. Sedan har jag lärt honom att hålla den positionen i 5 sekunder! Det är ju inte så illa va! Fanny Gott hade säkert varit jätteimponerad.............
Jag provade i alla fall att "träna om" momentet, detta genom att lägga belöningen på soffbordskanten och bara belöna rena duttar med näsan. Det gick faktiskt något bättre. Jag måste bli duktigare med att tydliggöra för mig själv vad jag vill belöna och sedan hålla stenhårt på kriterierna. Inte tänja på gränserna det minsta.
Ja, inte är han kvick inte! Men jag tröstar mig med att när han väl lärt sig något så sitter det som berget. Gristricket för att ta ett exempel. Det provar han så fort han ser en hand.
Egen reflektion om filmen: Jag måste ha godisbitarna mer tillgängliga... Det tar en hel evighet för mig att ta fram nästa bit.
2 kommentarer:
Hahahaha! Åh han är ju knaasig! Så roligt när han står där och tittar mellan handen och godisen hoho :D
Haha, ja, han försöker att med tankekraft få godisbiten att flyga till hans mun!
Skicka en kommentar