Idag har vi inte haft speciellt fint väder. Det är rått och kallt i luften och jag har ont i ryggen.
Men jag sitter och drömmer om valpen ändå, mitt i den tråkiga vardagen.
Mattias kom ihåg vilken av valparna det är som är min. Vilken av dom som hade ett märke i nacken. Jag själv minns bara alla valpar som likadana.
Han sa att min valp är den som klättrade över alla andra och kom och pockade på uppmärksamhet så fort man klappade någon annan. Dessutom var han störst och det var han som sprang och jagade kattungarna under bilarna. Det låter lovande, inte sant? Haha!
Skämt å sido, jag har fullt förtroende för att Cilla vet vilken valp som passar mig bäst, och jag kan knappt bärga mig innan jag får ta hem honom och lära känna honom.
Idag hade jag förresten med mig kameran ut i skogen på min och Goliats morgonpromenad. Tyvärr hade jag som vanligt glömt minneskortet i datorn, så det blev inga bilder. Men tro mig på mitt ord: det var helt otroligt vacker dimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar