Promenadig dag och tankar kring skott

Goliat och lilla söta Mira, bilden tagen för ett par veckor sedan...
Inte riktigt lika fint väder idag dock...

Tråkigt väder idag. Ändå har jag redan, trots att klockan i skrivandes stund bara är halv ett på dagen, varit ute i nästan två timmar. Mina Merrel är helt genomsura, det är så man kan vrida ur dom. Jag fick trevligt sällskap på min andra runda för dagen, Fatima med familj (med andra ord vovvarna Siri och Vicki samt bonusvovven field spanieln Lukas) kom hit för en gemensam liten runda i blötan.

Lukas är skottberörd så han blev märkbart påverkad av militärernas skjutövningar. Varken jag eller Goliat reflekterade över att det var skott förrän Fatima sa det. Tänk vad avtrubbad man blir av att bo bredvid en skjutbana! Goliat blinkar inte ens, vilken tur jag har haft som fick lägenhet just här! Att ha en hund som inte reagerar på skott, smällare och åska är verkligen en välsignelse från ovan. Jag, som ju är av en ganska nervös natur (detta skriver säkert Mattias under på om han får chansen), hade nog bara förvärrat rädslan om jag fått problem med just detta. Som ju är så vardagligt men ändå så otroligt svårt att få bukt med.

Fatima skulle i alla fall försöka ringa viltspårsdomaren idag, kanske blir det ett anlagsprov innan vintern är här? Jag håller tummarna! Det hade varit otroligt kul att få det gjort, då har jag nog uppnått alla mina mål för 2009, och mer därtill!

Nu ska jag ta itu med hemtentan vi fick igår. Jag känner att min livslust sakta sugs ur mig, bara jag tittar på uppgiften känner jag hur en obehagskänsla sprids i kroppen och egentligen skulle jag bara vilja skriva ut tentan och spy på den. Nej, nu var jag kanske lite omogen? Nåväl, jag har ju inte fyllt 25 ännu. Det är då man blir vuxen. Har jag hört.