Efter en blåsig dag med en pojkvän som vägrar bistå mig med kroppsvärme (man kramas inte offentligt) så är jag hemma i Herrljunga igen med det uslaste humöret på länge.
Vi åkte till utställningen i lagom tid men fick trots det vänta då ful-lagottosarna tog 3,5 timme att döma. Det ska inte ta så lång tid att bedöma 45 hundar. Att det blåste så det kändes som att skinnet skulle krackelera och falla av var kanske inte heller någon stämningshöjare.
Så var det äntligen vår tur att gå in i ringen, Goliat visade sig bra och var trevlig mot domaren. Han stod tyvärr inte still när domaren skulle bedöma honom, men det spelar nog inte så stor roll för det var redan "klart å betart" när vi äntrade ringen.
Tyvärr kan jag inte återge vad kritiklappen sa, för efter slät-ettan stormade jag ut från området med både pojkvän, hund och stolar i släptåg, arg som ett bi.
Det var inte förrän vi var på väg hem som jag kom på att jag glömt min "300-kronors lapp med kråkfötter som inte går att tyda". Ingen större förlust tyckte jag i stundens hetta och struntade i att vända tillbaka och hämta den. Jag ångrar mig lite nu, det hade varit intressant att se vad som var fel på Goliat, så jag får någon förklaring på varför han inte ens kunde få ett CK (certifikat-kvalitet).
Jag är inte gjord för såna nederlag. Att återupprepa det jag sa om domaren i bilen på väg från utställningen är inte att rekommendera. Mattias och jag åkte i alla fall till Vedum och åt pizza. Jag satt och gaggade hela måltiden om hur mycket jag hatar utställningar, tur är väl att Mattias redan har lyckats utveckla det många män kan- förmågan att bli döv vid utvalda tillfällen.
Men det var ju inte bara negativt med denna dag. Goliat är trött och nöjd trots dåligt resultat- såklart, han är ju en hund- och jag fick ändå köpt en boll med snöre för 7 kronor och en hårborttagningsmojäng att använda under fällningsperioderna.
Jag menar, en mojäng att ta bort hundhår med är helt klart värd en utställningsavgift på 300 kronor, fler veckors konstant noja om att ens hund är överviktig och måste banta, klädångest, en tågresa till Herrljunga, förlust av nattsömn dagen innan på grund av stress samt bensinpengar och tjat om skjuts.
Den hade ju läderhandtag. Det är ovärderligt.
8 kommentarer:
Æh va trist...førstår precis den entusiasm før utstællning
Kanske inte rätt läge att säga att jag inte kan se dina bilder från rallylydnaden? *duckar*
Ojoj! Jag får fixa det när jag kommer hem, länkade direkt från mailen- men det gick då tydligen inte att göra så :)
påt igen bara du har en snygg hund,
halloo. Efter min usla dag hos veterinären funderar jag på att lägga ner ALLT va hund heter.... Nä, men sånna nederlag är ICKE önskvärt. Föresten, skulle inte catarina ställa upp i avelsgrupp?? ja menar, var inte du tvungen å va me då??
Jo, jag sprang runt i både avelsgruppen och uppfödargruppen innan jag kutade därifrån. Jag glömde skriva med det ;) Båda grupperna fick HP, så det var ju förvånande med tanke på att domaren sa "jaha, och där var du igen ja!" när vi kom in i ringen igen. eh, jaha? trevligt värre.
vadå, sa han så om dej o gålle lr? Han gillade inte alls din vovve??? trevligt värre. På lördag ska ja på inoff i örebro me kellsan i flajsan... det kommer väl gå åt skogen me kellie som vanligt ;) men bäst för henne att hon sköter sej!!! hon är mitt enda hopp nu!!!!! ;)
Det kommer säkert gå bra. Ju mer gånger du åker desto bättre kommer det säkert gå. Jag ska tänka på er i alla fall!
Skicka en kommentar