Vem påstod att realistiska mål var något att sträva efter?

Jag och Goliat är uttråkade.
Vi har lessnat lite på att nöta klass 1-momenten. Vi kan dom ju, det som fattas för våran del är motivationen. Därför har jag beslutat mig för att gå vidare i träningen nu. Mot nya vidder och utmaningar!

Utmaning nr 1:
Passiv liggmarkering på spårpinnar
Målbild: Goliat ska, vid hittande av spårpinne, lägga sig med spårpinnen mellan frambenen. Smack! Så skogsmyror och torra löv flyger!
Planen: Jag använder klickern, shejpar fram det jag vill ha inomhus. När han kan detta kan jag använda pinnarna utomhus. Parallellt med detta börjar jag köra personspår igen, med leksaker i spåret. När pinnmarkeringen sitter placerar jag ut en pinne i spåret och voila! Så blev vi godkända i appellen och uppflyttade till lägre. Ja, förutsatt att jag orkar träna in framförgåendet, hoppet och apporteringen då. Och budföringen. Och får upp motivationen under linförigheten. Och motivationen i spåret. Och och och och och och.....

Utmaning nr 2:
Ställande från sättande (utan så mycket som en tendens till att röra sig framåt)
Målbild: Fjärrdirigering med sättande, ställande och läggande. Han kan 2:ans fjärr jättefint, så nu ska bara ställandet sättas in.
Planen: Jag övar med bräda framför så han inte kan röra sig framåt. Belönar med klick och leksak, gudars skyming vad skoj tänker Goliat då och blir förälskad i fjärrdirigering, lydnadsträning och tävling och blir lydnadschampion i ett nafs.

Utmaning nr 3:
Apellapporteringsmomentet
Målbild: Jag kastar apporten, Goliat hämtar den. Har klockrent gripande, springer in med bra fart, håller den stadigt utan tugg och lämnar den på kommando. (Nej, jag skojar inte.)
Planen: Fortsätta träna på att han ska hålla apporten. Göra apporten till den roligaste grejen i hela världen, typ löptiks-pipleksaks-fågel-i-flykt-rolig. Eller nej, kanske inte förresten. Det hade ju blivit lite svårt att få honom att sitta kvar vid sidan då. Nej, men han ska faktiskt snart få börja plocka upp apporten från marken. Sen ska vi träna att han ska springa ut till apporten när jag kastar den. Sen tänkte jag sätta ihop detta underbara sätt att dela upp momentet och vara en sån där modern klicker-fjant. Jag gillart.

Ja, mina vänner. Nu har vi att göra må ni tro!
Annars rullar det på. Jag saknar min kamera till döds...
Jag är också egentligen lite sugen på att träna in spårpinnesmarkeringen med skall. Det hade varit lite mer hardcore. Förresten ska jag få ett par militärbyxor av Mattias. Han har ju sina från lumpen kvar och dom från Hemvärnet kunde han byta in till min storlek. Så nu ska jag bli en riktig Hemvärnskärring må ni tro! Nu är det snart bara kelpien som fattas tror jag.