Skottberörd och telefonstörd

Jag vet inte.. Jag lovar.

Jahopp. Kom precis hem efter en liten tur till Vara som slutade med att jag hamnade nästan i Mariestad. Vilket ju inte var meningen. Sabla skyltar alltså, kan inte Skövde-skylten blinka och låta lite åtminstonde?
Hanna hade i alla fall lagt ett spår till Goliat som fått ligga i 7 timmar. Det var ett år sen han spårade viltspår sist känns det som, men ändå hade jag ju lite förväntningar på att han skulle åtminstone hålla sig till spåret mestadels... Vilket han tyvärr inte gjorde. Ringade, snurrade, sprang runt som en liten idiot. Jag tror att han spårade mer på färskt spår av rådjur än på själva viltspåret. Menmen. Vi tog oss i alla fall igenom spåret till platsen där "djuret skulle skjutas". Jag satte Goliat ner och Hanna gick ut 10 meter och sköt med en apportkastare rakt ut i skogen. Goliat var väl inte överdrivet imponerad av detta otroligt höga, otäcka ljud. Han blev helt klart berörd. Jag borde inte vara förvånad, men det blev jag faktiskt. Han hukade sig och tyckte uppenbarligen att det hela var ganska äckligt. Jag visade honom på spåret igen och han spårade vidare och kom efter lite krångel fram till spårslutet där det blev full fest. Vi kampade med vildsvinsklöven, han fick jaga den i snöret och till slut bära den till bilen (med svansen vilt viftandes) där han fick smaska lite på den en bra stund. Så jag tror ändå att jag lyckades få till ett riktigt positivt slut efter det "otäcka" skottet.

Daniel och Klura i spåret!

Goliat, nöjd med sitt fynd!

Nästa gång vill jag att Hanna ska gå dubbla sträckan från honom så att ljudet inte blir fullt lika högt, samt att hon ska vänta med att skjuta tills Goliat tittar lite mer åt hennes håll.
Stort tack till Hanna för spåret i alla fall! Det känns spännande att ha kommit igång med viltspårandet igen.

För övrigt kommer jag inte att ha något internet här hemma på ett tag framöver. Det jag har nu är ett lånat och ägaren ska ha tillbaka det nu. Så det dröjer ett tag innan vi hörs igen. Ha det gott tills dess!