Hem ljuva hem!

Borta bra men hemma bäst heter det. Och det är verkligen SANT!!
Imorse for jag och Goliat hem till Skövde stad igen och ägnade den första halvan av dagen i sällskap med våra vänner Stina och Kila. Vi skulle ta en trevlig promenad runt golfbanan, som inleddes med en helt absurd borttappning av bilnyckeln. Låt mig förtydliga. Vi tappade alltså bort bilnyckeln när vi parkerat bilen och tagit oss runt till bagageluckan för att ta ut hundarna.

Puts väck var den.

Jag tror vi vände upp och ned på bilen och dess inredning femton gånger om, men ingen nyckel fanns att finna. Stina började leta i sina underkläder och jag kröp runt på asfalten runt bilen i jakt på ett hål ner till en mullvads hem, alternativ en liten liten skogstomte. Jag ägnade mig åt teorier så som att en galen skata kommit flygande och stulit den. Efter 45 minuters intensivt sökande fick Stinas sambo komma till undsättning och vi kunde gå våran promenad. När han letat en kvart hittade han nyckeln- på taket bakom en list!! HA! Så himla sjukt, Stina hade lagt nyckeln på biltaket! Nu är nyckeln hittad och allting är bra. Efter en promenad i otippad sommarhetta (som var olidlig eftersom vi Skövdebor redan börjat pälsa på oss höstliga kläder) åkte vi till Stina för lite Statoilbulle och flädersaft. Mums. Goliat var typiskt sig själv och vägrade hälsa på Stinas sambo och hans barn. Hur kommer det sig att man skäms över sin hund i dessa situationer? Jag kan inte låta bli att förmänskliga honom lite och skämmas över att han inte kan "hälsa ordentligt".

Annars börjar skolan på onsdag. Det har hört av sig ett antal tänkbara hundvakter nu de senaste veckorna så imorgon ska vi nog ha en liten "intervjudag". Jag hoppas att någon av dom ska kännas rätt i magen. Jag har lärt mig av en nära vän att lita på min magkänsla. Den är fortfarande kraftigt underutvecklad, så jag får väl förlita mig på den gamla hederliga "för-och nackdelslistan" tills vidare.