Självbehärskning är en dygd....

... som jag tyvärr inte besitter.
Idag hämtade Mona mej och Goliat vid tvåtiden på eftermiddagen. På morgonen hade hon lagt två viltspår, ett till Lexy och ett till Goliat. Liggtiden blev således cirka 6 timmar. Det var ju som bekant ett tag sedan jag och Goliat spårade viltspår regelbundet, men självklart förväntade jag mig att han skulle klara ut spåret utan att blinka.
Eftersom spåren låg en bra bit in i skogen och ingen av hundarna direkt är bekväma med att sitta bundna vid ett träd gick vi våra spår på egen hand. Spåret som Goliat fick gå var cirka 500 meter långt, med diverse svårigheter i form av vinklar här och var, bloduppehåll och en återgång.

Goliat spårade på fint. Mona hade varit sparsam med snitslarna, det enda som var snitslat var bloduppehållets början, återgången och spårslutet. Jag fick verkligen känna av vad det innebär att lita på sin hund, jag hade ju inte någon att fråga angående huruvida vi ens befann oss i spåret eller ej. Detta är verkligen svårare än vad man kan tro! Jag fick ha "lita på din hund" som ett mantra inne i huvudet där jag klev fram.

Lexy var jättenöjd med sitt fynd i spårslutet!

...och förstås väldigt nöjd när han fick smaska på den en stund efteråt

Efter att ha virrat runt en bra stund i skogen fastnade vi i en brant nedförsbacke där Goliat hade stora svårigheter med att bestämma sig om han skulle börja gräva en grop, snurra runt mina fötter eller helt enkelt ställa sig och kolla på fåglarna i skyn.

Lexy spontanbalanserar så fort han får chansen

Förargad var bara förnamnet på känslan som bubblade upp i mitt inre.
Jag beslutade mig efter att ha stått där i backen ett bra tag, för att skita i detta och gick så tillbaka till min och Monas mötesplats. Lexys spår hade gått mycket bättre, faktiskt riktigt bra med tanke på att han aldrig har spårat viltspår förut.
Vi gick tillbaka till mitt spår och Mona följde med när vi provade igen. Tydligen hade Goliat spårat rätt hela vägen förutom vid backen där han snurrade till det- 5 meter därifrån var ju spårslutet! Så retligt!?

Eftersom jag ska börja vara duktig och utvärdera våra träningar kommer dagens utvärdering här:
Dagens träning: Spåra ett spår utan snitslar lagt av annan människa
Mål: För mej att kunna lita på att han klarar ut svårigheter på egen hand, för Goliats del att klara spåret i lämpligt tempo och att orka hela vägen.

Resultat: Han ignorerade spårslutet och klöven, spårade på annat. Nästa spårträning ska jag lägga många korta spår med spårsluten i fokus.