Ledigheten

Jag har haft en helt underbar dag alldeles för mig själv, tillsammans med världens bästa hund.

Jag steg upp vid tio-tiden, efter en välbehövlig sovmorgon. Tillsammans gick vi sedan ut, flickan och hennes jycke, på en långpromenad. Goliat roade sig med att rulla sig i lera och var långt ifrån den fönade och borstade utställningschampionen som han var i söndags.

Nu på eftermiddagen gick vi och tränade, jag blir fylld av sån underbart bubblande lycka när allting bara stämmer! Jag lade Goliat plats och gick och ställde upp en ruta, 3x3 meter med targetmattan längst bak i mitten. Jag har kommit på att jag måste träna honom i att se rutan på avstånd, meningen är ju att någon annan sedan ska kunna ställa upp den och jag ska skicka honom, men det går inte när jag tränar ensam så då fick det bli på det här sättet.
De första skicken drogs han till den främsta vänstra konen. Jag tog tillbaka honom och började om igen, och han fick till det riktigt bra. Jag är så glad att han har sånt sug ut till rutan. De sista tre skicken var klockrena, underbar fart, han stannade inte förrän jag sa "STANNA!" och stod jättefint. Jag belönade genom att kasta leksak bakom rutan för att försöka undvika att han kommer och möter belöningen.

Jag provade en apportering a la Klass 2, med fokus på farten in. Jag satte honom vid sidan och slängde ut apportbocken, kommenderade honom och precis när han grep apportbocken och vände upp för att komma till mig vände jag mig om och sprang och hejade på honom. Han sprang jättefint in och fick så klart belöning. Jag tror att jag ska lägga fokus på ingångarna nästa träningstillfälle.

Mot slutet av träningen flyttade jag rutan till ett annat ställe och skickade honom på den, denna gången klarade han det klockrent på första skicket och jag nöjde mig där.