Långt ifrån perfekt.

En gammal goding från arkivet

Jag och Elin gick en härlig långpromenad i lite halvschabbigt väder på eftermiddagen. Grymt välbehövd men mycket lättare att få överstökad med sällskap, så tack för det min vän! Du kommer saknas när du flyttar från Skövde stad.

Efter att ha suttit långt och länge och klickat runt på www.jamihundsport.se beställde jag hem nya klickers, en Kampråtta och lite annat smått och gott. Jag blir så himla träningsinspirerad av att slösa mina sista slantar på hundprylar. Så därför hackade jag upp en varmkorv och drog med mig Knubbis (som Goliats senaste smeknamn är) ut till fotbollsplanen för lite lydnadsträning på kvällskvisten.

Resultatet från denna träning blev minst sagt blandad.

Rutan:
De första skicken gick klockrent.
Jag lade honom ner och gick ut 10 meter, ställde ut rutan och lade targetmattan som vanligt.
Jag tog med mig Goliat, ställde mig i träningspose och lät honom självmant springa ut mot rutan (jag har inget kommando för när han ska springa ut ännu).
Han gjorde det perfekt. Jag blev så glad så jag nästan glömde att belöna.
När han fick springa efter pipen passade jag på att smussla undan targetmattan och gjorde sedan två lika lyckade skick men denna gången utan matta. Hurra!

Fritt följ:
Han har de senaste träningarna blivit lite väl utsvävande från min sida så idag fokuserade vi på tajta svängar, raka sättanden och starter. Starter behöver vi iofs inte ens träna på, dom har han ju redan. Men det är ju så med oss hundtränare, vi gillar att träna på saker som hundarna redan kan. Det där dom inte kan lämnar vi gärna därhän.
Nåväl. Jag tränade vänster marsch från halt med uuuuuselt resultat. Det blev något slags hoppande av det hela. Detta ska vi fortsätta träna på. Han var ju glad i alla fall, som jag brukar säga.

Inkallning med ställande:
Idag gick vi tillbaka till valpstadiet genom att träna stadga i Stanna-kommandot. Jag hade Goliat framför mig och försökte själv springa baklänges. Det är svårare än vad man kan tro får jag väl lov att påstå. Jag kommenderade samtidigt som jag fortsatte att snubbelstappla baklänges. Detta klarade han galant.
Det han hade lite problem med var att stå kvar i "Stanna" när jag själv fipplade med mina händer, som jag brukar göra när jag kommenderar honom till sidan. Det har blivit lite väl mycket "stå framför matte och sen komma in till sidan"övningar på sistone kände jag.
Så därför kommenderade jag honom att Stanna och fipplade överdrivet med händerna tills han inte rörde en fena när jag gjorde detta. Perfekt.

Det var väl ungefär här jag borde ha slutat träna.

Rutan igen:
Så flyttade jag rutan och då fixerade han sig vid vänster framkon igen.
Varför blir det så här? Jag borde inte träna Rutan mer än ett tillfälle per träning verkar det som. Han blir ju bara helsnurrig av det.

Jag skickade honom från en meters håll det sista jag gjorde för att han skulle få lyckas och tog sedan fram apportbocken. Men vad lyckat Cecilia. Du är ju verkligen en lysande hundtränare ibland. Goliat hade ju tröttnat på hundträning för ett bra tag sen, men följde villigt med när jag ställde upp mig för att kasta iväg apporten.
Precis när apportbocken landat steg det ut två högljudda personer ur en bil som de precis parkerat bredvid fotbollsplanen. "Wow" tänkte jag, "perfekt störningsträning". Så jag kommenderade. Inget hände. Jag kommenderade igen, fortfarande ingen reaktion. "AAAAAAAPPOOOOOOOOOORT!" Ja, Goliat galopperade lite halvövertygande ut och tog upp apportbocken i munnen. Men så var det som att den smakade äckligt, han liksom spottade ut den i slow motion och stod sedan över den och sg ut ungefär som en halvdöd, svankryggad mulåsna.
Jag lyckades åstadkomma några basic gripövningar med apportbocken innan jag flydde fältet för att gå hem och skriva detta självföraktande blogginlägg.

Men, förutom avslutet på träningen är jag ändå nöjd med dagens träningspass!
Jag var duktig på att ta pauser, jag är glad att rutan fungerade och jag är glad att han var så positiv.

Nu ska jag slappa framför teven, jag känner mig relativt nöjd med dagen.