tisdag, januari 05, 2010

Vi är tappra, jag och min jycke

Jag tog mig i kragen och gick ut på Garnisons-parkeringen, körde ett litet upplet med dåligt resultat. Ur aktiveringssynpunkt var det inga fel dock, han letade verkligen intensivt. Men han hittade aldrig nånting, det var väl egentligen det som var det stora problemet. Efter cirka femton minuter i kylan var mina fingrar isbitar och jag sprang hem igen.

Väl inne kom jag på den briljanta idén att filma när Goliat drar av mig strumporna.
Detta var inte helt lätt då det tydligen, förutom dom stelfrusna fingrarna, hade läckt ner lite snö i mina kängor och mina strumpor var blöta och hade således slibbat fast på mina fötter.

Men han är ihärdig, min lilla strumpavdragare.
Se själva:


Goliat i ett tappert försök
.


Nu är det åter till böckerna.

3 kommentarer:

Sofia sa...

nu är filmerna ute...

Sofia sa...

men åh...godishanden tänkte jag inte ens på. Jag använder ju inte ens den när jag tränar annars...bara ibland för att korrigera.

Ofta så gör jag nog mer än vad jag behöver. Nästa gång ska jag säga fot och de om han fattar ändå...för det tror jag han gör. Om han inte fattar så får jag se hur jag gör.

Alt 1: Hjälpa honom tillrätta med handen.
Alt 2: Träna ingångar separat och apporterig separat ett tag till så att han kan tänka även fast han har något i munnen.

Fast det där med godishanden har jag tänkt på en del på sista tiden. Min egen filosofi på området är ju att hunden lyssnar till mitt kommando och utför det sedan korrekt. Inki Sjösten tränar så att hon alltid säger alla ord i en ord.kedja och hjälper till med handen om det behövs. Det skulle innebära att vi apporteringen i 2:an skulle jag säga apport-hit-fot-sitt och eventuellt hjälpa till med handen. Hon kör så nästan jämt, förutom på tävlingar då, och kollar ibland att momentetet sitter utan att säga hela ramsan. Det är lite bakvänt tänk eller hur?

Sofia sa...

(svar på inlägget i min blogg =)jag ska räta upp mig till nästa gång jag lovar=)

När det gäller Inkis filosofi så fungerar den ju uppenbarligen på hennes hundar men själv tänker jag nog mer som dig. Har dock funderat en del kring detta efter kursen som jag var på med henne...

Kram