Termometerfritt liv

Dag 3 i tenta-ångestens anda. Dieten består fortfarande av litervis med kaffe, pasta med för hårt stekta köttbullar och havregrynsgröt utan mjölk till frukost. Brödet är slut, mjölken är slut, filen är slut, kaffet är som tur är inte slut men det börjar bli skralt med köttbullar också. Köttbullarna som för övrigt är inhandlade som hundgodis, jag skulle ju aldrig få för mig att äta Mamma Scans köttbullar som mer luktar som en fis än som mat. Jag trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt. Men, nöden har ingen lag och här finner jag mig nu sittandes med en skål med köttbullar. Hunger är den bästa kryddan, eller vad är det nu det heter?

Jag tänker på den där filmen "Alive" när ett flygplan kraschar i Anderna och alla tror att kraschen dödade alla ombord men dom flesta som var med i planet lever, så dom tvingas äta sina döda kompisar och sen vandrar dom flera mil för att hitta hjälp.

Lite så känner jag mig, köttbullarna är mina döda vänner och affären känns lika långt bort som hjälpen gjorde för dom stackars människorna som kraschade i bergen i smällkalla vintern. Man kan tro att järnvägsgatan är centralt, men ack så fel man har när det ligger en halvmeter snö ute och det är 15 minusgrader.

Tack gud för mikrovågsugn säger jag bara. Där värms kaffekoppen tre gånger om, för jag glömmer hela tiden bort att dricka och det hinner bli kallt. Det är som en evighetscykel.

Jag har också utarbetat en utmattningsteknik vid hundaktivering som inte kräver varken mycket tid eller ansträngning. Den går ut på att kasta ut leksaker till höger och vänster, rakt ut i skogen och så får Goliat hopp-pulsa för att hämta dom.
Ibland blir jag förvånad över hur korkade dom är, våra små djur.

Jag borde odla kaffe i badrummet

Utmattningstekniken fungerar utmärkt