Idag fyllde Goliat äntligen 3 år!
Tänk vad mycket som har hänt under åren jag haft Goliat.
Faktiskt så kommer jag inte ihåg mycket av livet utan hund.
Jag har alltid varit en person som hängivit mig åt ett intresse, inte måttligt, utan fullkomligt nörd-vansinnigt. Som liten vägrade mina föräldrar låta mig ha några husdjur så jag mättade det behovet med att ha daggmask-familjer i lådor, stänga in kopparormar i lekstugan och ha en tam husfluga som hette Max. Lyckan var stor den dagen jag första gången fick sitta upp på en hästrygg. När jag fyllde 10 år fick jag äntligen min alldeles egna ponny, Bella.
Hästintresset svalnade dock vid 15 års ålder, då jag fick hålla i min första gitarr. Jag ägnade mig helhjärtat och vansinnigt åt denna gitarr tills jag fyllde 19 år, när intresset plötsligt hade gått över i ett tvång och kärleken till musiken förvandlats till kravfyllda känslor.
Detta är taget på min kompis Sofias vigsel då jag fick äran att spela några sånger
Trots att jag haft andra intressen i mitt liv har jag aldrig upplevt den glädje som jag känner när jag tränar min hund.
Jag minns känslan som igår, den kvällen då vi hämtade Goliat. Det var en slags skräckblandad förtjusning, så förväntansfull men samtidigt så rädd för att allting skulle gå åt skogen.
Tänk vad mycket som har hänt under åren jag haft Goliat.
Faktiskt så kommer jag inte ihåg mycket av livet utan hund.
Jag har alltid varit en person som hängivit mig åt ett intresse, inte måttligt, utan fullkomligt nörd-vansinnigt. Som liten vägrade mina föräldrar låta mig ha några husdjur så jag mättade det behovet med att ha daggmask-familjer i lådor, stänga in kopparormar i lekstugan och ha en tam husfluga som hette Max. Lyckan var stor den dagen jag första gången fick sitta upp på en hästrygg. När jag fyllde 10 år fick jag äntligen min alldeles egna ponny, Bella.
Hästintresset svalnade dock vid 15 års ålder, då jag fick hålla i min första gitarr. Jag ägnade mig helhjärtat och vansinnigt åt denna gitarr tills jag fyllde 19 år, när intresset plötsligt hade gått över i ett tvång och kärleken till musiken förvandlats till kravfyllda känslor.
Detta är taget på min kompis Sofias vigsel då jag fick äran att spela några sångerHan var så söt med sina enorma tassar och mörka ögon som fick en att smälta som smör i solskenet. Jag inledde min och Goliats relation hemma hos uppfödaren med att slå hans huvud stenhårt i bordskanten när jag skulle lyfta upp honom i mitt knä... Oj, som jag våndades. Hur skulle jag kunna ta hand om honom ett helt hundliv, när jag lyckades halvt slå ihjäl honom redan mitt första försök att ta upp honom i famnen? Katarina lät mig ändå ta med honom hem och sen dess har jag slagit i hans huvud ett antal gånger lite här och var, men han verkar tycka om mig ändå.
Jag höll i alla fall ett litet kalas i Goliats ära för mina vänner Fatima, Mona och Leif (ja, och Mattias förstås!). Tack för att ni kom! Vi hade det riktigt mysigt.
Kalaset var för honom, men han fick varken smaka på någon av kakorna eller vara med utan var förvisad till sin korg hela kvällen.. Hårt att vara hund ;)
Från morgonpromenaden
2 kommentarer:
Och vi som var där och festade säger bara - vilket fikabord!
Jag har ff efter 12 timmar inte ätit något mer ....
Intressen är härliga och det är kul att ge sig helhjärtat in i något. Själv tycker jag att det var vansinnigt fint när du spelade på vårt bröllop jag är så glad för att du ställde upp på det=)
När det gäller intressen skulle jag gärna utveckla fler men då blir det mer ytligt och jag gillar inte det. Nu är det barn och hund som gäller för min del i många år framöver...sen kanske jag tar upp stickandet igen för det tyckte jag var kul eller varför inte sång och musik för det saknar jag men har absolut inte tid över till just nu...Hursomhelst så får jag mycket glädje av mina två små intressen=)
Nörd = bra/helhjärtad
Skicka en kommentar