Goliat och Sunes bravader

Goliat ber en bön att tentan ska gå bra, hehe

Man kan åka pulka på min tvätthög, disken känns som att den snart ska få fötter och krypa iväg på egna äventyr, dammråttorna har börjat äta hål i tapeterna, men annars är allt fint.
Saltet hamnar i diskhon, mjölken i frysen, kaffekoppen i kylskåpet istället för i mikron. Mina överarbetade hjärnceller skriker efter lite lugn och ro men jag får ingen ro att sova, det enda som snurrar i huvet på mig är albumin, bikarbonat, T3 och T4, struma, appendicit, ulcerös kolit, claudio intermittens, dysfagi, mitt i allt detta ska man försöka åstadkomma något ätbart, vara trevlig mot grannarna trots att deras hund skäller så det äter sig in i hjärnan, motionera Goliat med jämna mellanrum och försöka sköta hygienen någorlunda (vilket innebär, i bästa fall, en tandborstning varannan dag). Min spegelbild springer och gömmer sig snart.
Gör man detta för att bli en underbetald, överarbetad sjuksköterska som aldrig visas någon uppskattning och får leva med studielån tills jag är 65?

Nej jag är inte bitter, det har jag verkligen inte tid med. Dessutom ska jag inte klaga, jag menar hallå. Jag väljer ju ett yrke som är mer ett kall än vad det är ett betalt jobb. Jag har inte rätt att kräva mer pengar, för jag bryr mej om människor och skulle egentligen velat jobba gratis bara för att jag älskar alla. Nej, jag är inte bitter.

Ljusglimten i mitt liv är att jag efter tentan imorgon kommer att få gå och köpa mig en stor kebabpizza. Den ska jag glufsa i mig, sen ska jag ta en stor öl, lägga mig raklång på mitt dammiga golv och somna med handen i en ostbågspåse.