Sol ute...

....men inte speciellt mycket sol i sinne idag är jag rädd.
Men jag ska försöka peppa mig själv.
Det kommer att gå över.
Jag får försöka tänka positivt.
För tillfället saknar jag bara min mamma och känner att jag vill fly....
Bort från allt som kan tänkas göra ont eller skada mej..
Jag vill vara ett litet litet barn som bara någon kan ta hand om.
Jag vill inte behöva känna ansvar, jag vill inte vara vuxen.
Jag vill inte fatta mina egna beslut.
Jag vill att någon ska säga "såhär får du inte göra. Det är inte bra!"
Och så vill jag lyda det.

Hundpromenader är den bästa terapin som finns. Jag funderar på att ta mig en riktigt lång promenad och bara försöka rensa bort allt jobbigt.
Men det förföljer mej. Huvudet kan man ju tyvärr inte lägga i bokhyllan och ta fram när det passar.
Idag är jag nog den ensammaste lilla människan på denna jord.