Katastrof och kanon på en och samma gång?

Åt lunch vid Simsjön med några klasskompisar..

Idag åkte jag iväg med Inger på allmänträningen på klubben.
Vi blev glatt överaskad när vi svängde ner på parkeringen och fick se hur många bilar som var där.
Jag och Goliat hade en katastrofalt dålig agilityträning. Allting hände som inte fick hända. Han hoppade av a-hindret, han hoppade upp på säcken, han hoppade upp på gungan, han ramlade ner från gungan, han hoppade in i däcket... kort och gott- katastrofalt.
Men det var som var underbart med träningen var att han inte alls blev påverkad negativt av att allt detta hände. Han var lika pigg och glad som vanligt. Jag var så chockad över det faktum att han var så pass oberörd att jag lyckades ta dagens dåliga träning med en klackspark. Vad stabil han har blivit! För ett år sedan hade han krupit iväg med svansen mellan benen och gömt sig bakom bilen.
Nu skakade han lite på sig och tvekade inte att traska upp på gungan, trots att han lyckades landa på ryggen (tur att han inte skadade sig!)

Efter träningspasset lät vi hundarna springa av sig lite i kohagen.

Först måste man hälsa på varandra....

Sen kan man övergå till vilt rejsande

Det är svårt att få bra bilder på hundar som springer runt hela tiden...

Ja, det var väl allt jag hade att säga idag. Jag har åkt på en riktig förkylning och ska väl egentligen ligga nedbäddad, men det är svårt att låta bli att gå ut när det är fint väder.
Nu är Mirja hemma igen i alla fall, så himla skönt.

Om bara 1,5 vecka kommer Mattias hem också. Känns konstigt, han har varit borta i över två månader, jag har nästan vant mig vid att vara själv. Hur ska jag hinna med att ha en pojkvän?
Det händer ju saker hela tiden här! Jag har knappt en helg framöver som inte har någon hundaktivitet inbokad. Jag känner att den där lilla nördstämpeln börjar vandra rakt upp i pannan på mig...