Stina kom och plockade upp mig och Goliat och vi åkte upp till ett, för mig helt nytt, promenadställe. Vandrade runt på Ryds ängar i nästan en timme, det var jättebra marker där men jag måste verkligen öva Goliat på inkallning i sällskap av andra... Han lyssnade lite halvt när han kände för det och fick till slut gå en stund i koppel för att dofterna från djur och annat var alltför lockande.
Kila fick inte heller speciellt mycket glädje av tråkiga farbror Goliat, som ignorerade hennes lekinviter och behandlade henne som luft. Han sprang hellre och nosade än att leka med sin rasfrände. Varje gång han tog ett galoppsprång var Kila där och såg ut att tänka "Jaaa!! Äntligen!!" men tji fick hon. Bättre buslycka nästa gång?
2 kommentarer:
Ja visst var det fint - perfekta promenadmarker året om! På sommaren går det dock kor där så man får ha lite koll... Goliat undrade väll var det var för en liten fjanta som sprang runt honom hela tiden! Får som sagt se till nästa gång... :)
Ja, man kan ju göra upplet och allt möjligt skoj där! Hoppa upp på stenar osv. Till våren får vi allt ta med oss picknick dit upp.
Jag tror nog han kommer att busa med henne vad det lider ^^ Ju äldre hon blir, desto intressantare blir hon nog, speciellt efter att hon löpt. Då blir det nog tvärtom med intresset skulle jag tro, Goliat är otroligt svag för "kvinnor" ^^
Skicka en kommentar