Vårstädning mitt i vintern.

Idag fick jag ett riktigt ryck och kände att jag ville städa lägenheten.
Nu i tentatider och med en smärre vinterdepression bakom mig har jag försummat min stackars dammsugare och den verkade överlycklig att äntligen få komma ut ur skåpet och rasta sig lite.

Jag har dammsugit, våttorkat, sprungit som en skottspoling till tvättstugan (har tvättat alla Goliats filtar, leksaker och gjort rent hans transportbur), diskat, rensat kylen, städat badrummet, dammtorkat, bytt lakan i sängen... PUH!
Men det känns så himla härligt efteråt, när man får komma in i en lägenhet som inte luktar blöt hund och slippa knastret under fötterna när man går. Dessutom är det skönt att bli av med allt HÅR som yr överallt. Goliat fäller som en galning för tillfället, så dammsugarpåsen blev snabbt full. Torktumlarrengöringen efter att ha tumlat Goliats filt var en smärre chock- kan en hund fälla så mycket och ändå ha hår kvar? Vart kommer allt hår ifrån?
Jag blev lite filosofisk där jag tog och slängde torktumlarludd a la två kg hund i sopkorgen.
Jag fick köra både maskinen och torktumlaren tom efter att ha förorenat den med hundhår. Jag hoppas det inte bor en allergiker i huset....

Mona hämtade mig vid lunch och vi åkte ut till Brona för att träna en liten sväng.
Lexy och Goliat busade på Mona och Leifs tomt, och oj vad kul dom hade! Tråkigt att jag inte drog fram kameran och filmade en snutt, dom var helvilda och jag är löjligt glad över att dom går så bra ihop. Lexy har verkligen slappnat av nu och dom var helstolliga.
På Brona inledde vi med en liten platsliggning tillsammans med Monica. Goliat låg två minuter med mig på fem meters avstånd. Tänk att två minuter inte är så långt tid längre, det är så skoj att det går framåt! (Dom sista tjugo sekunderna la han ner huvudet mellan frambenen, det var väl tråkigt att ligga där och glo tyckte Goliat.)
Fotgåendet gick inte lika lysande idag som igår. Jag gör nog för stor grej av högersvängarna, och då börjar jag tveka och bli helt konstig. Goliat känner av det och tappar suget lite.
Mona berättade att Ulla-Britts mål är att ha alla i gruppen startklara till juni. Oj! Bäst att sätta fart kände jag då, vi har så himla långt kvar! Att ta bort belöningen är väl vårat minsta problem, vi har ju inte ens alla moment färdiga ännu och sen ska han orka gå ett helt lydnadsprogram med en massa störning dessutom. Vi får se hur det fortskrider.
Men man ska nog inte ha för höga förväntningar på första tävlingen heller. Man får se det som lite dyrare och nervösare träning bara. Och det kan vara ganska kul att få domarens utlåtande också, även om det skulle skita sig totalt.

Ikväll ska jag träna lite mer med apporten, när Goliat har återhämtat sig efter dagens träning. Just nu har han gått in i sin nystädade bur och sover gott.
Jag tänker nog sitta nån timme med min nästan färdiga hemtenta, så tar vi lite träning sen.