Rådjursjägaren?

Den galna rådjursblodstörstiga besten... Eller?

Goliat är hos Mattias föräldrar ett par dagar så för tillfället är det jag och Sune mot världen. Morgonpromenaden slutade dock i huvudbry. Detta på grund av att ett litet rådjur beslutade sig för att korsa skogsstigen vi promenerade på, och Sune efter detta blev lite knäpp i bollen. Ja, jag syftar på hans huvud. Jag har faktiskt aldrig sett honom reagera på viltvittring förut, eller är det så att vi aldrig har korsat så färska spår tidigare? Superknepigt.

Så här i efterhand funderar jag på om det faktiskt skuttade förbi en kompis till det första rådjuret där i skogen, som jag inte såg. För jag såg bara ett rådjur. Kanske såg han flera? Han kan väl inte ha reagerat så här starkt på rådjursvittring? (Ja, han sprang alltså inte åt samma håll som det rådjur jag sett, utan åt motsatt håll). Kanske har han genomgått något förpuppningsstadie under natten och imorse när han vaknade så var han "Sune A K A viltgalning"? Han har ju överlag ett väldigt stort intresse för saker som rör sig. Löv som far runt i vinden, bajspåsar som fladdrar iväg etc etc. Hittills har jag heller aldrig utsatts för skarpt läge vad gäller hans inkallning. Om han faktiskt såg ett rådjur i skogen får jag väl ändå vara nöjd med att han kom på inkallning.

Så här behagligt säkerhetsavstånd har Sune annars när han är lös. Max 10 meter bort.


Lägg gärna märke till det lilla suddiga området på filmen. Det är efter Sunes nos när han har
tryckt det mot objektivet.