onsdag, februari 02, 2011

Massagekurs sökes



Sune gör mig gråhårig.

På eftermiddagspromenaden lyckades han göra världens vurpa på en isfläck och bli blockhalt på ena bakbenet. Jag börjar fundera på om jag faktiskt ska vara tacksam om han överlever tills han är 1 år gammal. Jag har länge funderat på detta med massage för hemmabruk, och nu tänker jag göra slag i saken. Finns det någon som kan tipsa om en helgkurs med bra instruktör som jag kan anmäla mig till? I närheten av Skövde, Herrljunga, Göteborg eller Örebro.

Själv har jag lyckats rota fram en intressant i Trollhättan, men det är alltid bättre att gå där någon man känner gått.... Förresten slänger jag med en supersöt Goliat som tuggar på ben. Älskar hans bekymrade uttryck.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade gått en gång till Annika Falkenberg! Hon är asgrym & säger vad hon gör samtidigt som hon masserar. www.hundverkstan.se

Cecilia sa...

Tack Elin! Ser superintressant ut!

Annika sa...

Hahaa, alltså Sune! Han verkar ju vara helt skogstokig. Morris är lite lugnare än honom. När vi köpte honom sa Lasse att han inte var den som var mest på, men inte heller mesig. Det verkar stämma rätt bra det. Suner var kanske en av de som var mest framåt?! :-)

Cecilia sa...

hahaha, Annika! Det känns som ett skämt när du skriver så där! För när jag fick Sune så var han den som var lugnast, mest gosig och gärna ville vara nära och uppe i famnen. Morris däremot, han var helgalen och kampade med precis allting som gick att kampa med. Jag minns att jag tyckte han var helt GALEN när jag hämtade Sune och var så lycklig att jag hade fått den lugnaste valpen... Tji fick jag !!! :P

Nina o Susa sa...

Jag tror de är lite skogstokiga ibland allihopa =) Men vad jag också minns var att den lilla mörka hanen( dvs Morris) var väldigt vild och jag var ju där några gånger. Om det var för att han var lite mörkare än de andra så man la märke till honom mer eller för att han var det just då vet jag inte... men jag vill också minnas en vilding ;-) När jag var där på valpträff någon månad efter så fick susa vet att hon levde.. Morris gillade att trycka ner lillsyrran rätt rejält mellan varven=)

/Nina med Susa