Hemma på våran gata i stan...

Jaha. Så har denna helg också passerat, alldeles för hastigt.
Igår hade vi Grundkurs på Brona, jag njuter verkligen i fulla drag av att få gå med som medhjälpare. Visserligen är jag väl inte sådär jättestor hjälp för stackars Mona där jag står, som en annan fågelholk. Men jag lär mig massor! Suger åt mig som en tvättsvamp av all information och alla intryck, superinspirerande!

Efter ett slaskigt och kallt kurstillfälle åkte jag hem och gick ut med min eget ouppfostrade kräk. Jag skojade med U-B och Mona när vi drack kaffe att "ja, det hade ju varit så skönt om man kom hem nu och Mattias sa att han hade varit ute med Goliat redan." Dom skrattade hjärtligt åt detta och sa att "ja, drömma kan du ju, kära lilla du".
Men vet ni vad? När jag kom hem HADE faktiskt Mattias varite ute och gått en halvtimme med mitt lilla odjur! Jag hade hakan nere vid skorna. Visserligen inte 1,5 timme som jag hade hoppats, men en halvtimme är inte fy skam det heller!

Jag och Goliat har precis kommit en efter morgonpromenaden där vi passade på att ta med träningsgrejerna och tränade rutan.

Problem: Han kommer gärna och möter mig när jag är på väg till rutan (efter att han har hittat mitten) och ska belöna honom.
Idag hittade han rutan jättefint, både med och utan target. Jag blev så himla lycklig när jag såg honom lyckligt galoppera rakt och fint ut till konerna, vända upp och titta förväntansfullt på mig med svansen hysteriskt viftandes och tungan hängandes två decimeter utanför munnen.

Jag vet inte vad som är bäst, att träna stadga i kommandot "stanna" separat och skita i att vara noga med detta nu när vi tränar att han ska hitta rutan? Eller förvirrar det bara honom? Som det var idag gjorde han fyra fina utspring till rutan, 2 med target och 2 utan. Sen tränade vi lite andra saker, och återupptog rutan-träningen igen efter lite fritt följ och ställanden med "störning" (matte viftar med leksaker framför nosen, och små bitar pannkaka och Goliat måste stå kvar går den övningen ut på).

När vi så återigen skulle skicka på rutan (från ett annat håll denna gång) sprang han ut SÅ FINT, vände upp på targetplattan, stannade och sen när jag började gå mot honom (trots att jag upprepade kommandot STANNA flera gånger) mötte han mig så han hamnade med framtassarna utanför rutan. Vad gör jag i detta läge? Någon som har tränat in rutan och kan hjälpa mig?
Långt inlägg, men jag hoppas att någon vänliga själ därute i cyberspace kan komma till min undsättning.

Nu ska resten av dagen ägnas åt pato-plugg, diska och ikväll hoppas jag kunna väcka liv i en bakfull Sofia så jag kan få komma och titta på film eller nåt. Jag är lite socialt ihopskrumpen idag känner jag. Hat fint hörni!