Upptäckte efter 1,5 timmes promenad med Stina och Kila att överläppen kan drabbas av köldskador. Sitter här med en stor kopp té och försöker återfå känseln i mina perifera delar av kroppen samtidigt som jag funderar över dagen som varit.
Det är alltid trevligt att komma hem efter en riktigt aktiv dag.
Startade morgonen med en timmes promenad, det var det dåliga samvetet som agerade piska denna kyliga morgon. Två föreläsningar på en och samma dag kräver sin hund-utmattning för att jag ska få någon ro i föreläsningssalen.
Lunchen tillbringade jag i Sofias tevesoffa medan Goliat fick påhälsning av dagmatten och en av hennes hundar. De gick en halvtimmes promenad tillsammans.
Väl hemma vände jag bara i dörren och tog direkt ut Goliat för att möta upp Stina och Kila.
Inte svårt att förstå att Goliat har fått sin beskärda del av motion denna dag.
Är det inte lustigt att man faktiskt gör MER med sin hund de dagar man har mer att göra i skolan? Medan de lediga dagarna tillbringas med att sitta och leka med en hårtest, möjligtvis har man en bok uppslaget i knäet medan man kollar på Sex and the City på teve, bara för att man ska inbilla sig att man gör något vettigt.
Promenad-fakta: min nya lilla metod sattes på hårt prov nu när det tillkom störning. Varierat resultat, men jag upplever ändå att Goliat inte stannar lika ofta som tidigare. Försöker att hålla mig positiv. Och konsekvent!! Länge leve envisheten, som en klok vän skrev häromdagen.
1 kommentar:
hehehe envisheten lönar sig ju så förhoppnningsvis fungerar det som positiv förstärkning så att du blir ännu mer envis...jag hopps att jag blir det iallafall
Skicka en kommentar