Mitt liv i två lånade lavinbilderJag tänker inte gå in i detalj eftersom jag inte vill dokumentera dess gräslighet. Om det inte blir nedskrivet kommer den här jobbiga terminen bli ett minne, en svag grå fläck i mitt förflutna. Det där man tar upp när barnen gnäller över skolan, "morsan har minsann också haft det jobbigt ska du veta!"
Inte som det känns nu, som en stor lavin som har mig i sitt grepp, som får mig att tappa andan, panikartat försöka hitta nånting att klamra mig fast vid, försöka gräva mig ut.
Neeej, nu ska jag inte bli dramatisk.
Jag lyssnar i alla fall på Salem Al Fakir. Det är bra för själen det,
som salva.
På tal om salva så roar jag mig med att skratta hjärtligt åt att Goliat halkar runt här hemma. Jag har smörjt in hans tassar med tass-salva för att hans trampdynor kändes lite torra. Är jag en ondskefull människa som inte kan hålla mig för skratt när han ser ut som Bambi på hal is?
Goliat är i alla fall en sån där fin kille som bjuder på sig själv. Eller är det jag som bjuder på honom mot hans vilja? Jag vet inte riktigt hur det ligger till faktiskt.
Nu kan jag med gott samvete gömma mig under täcket resten av dagen och hoppas på bättre tider. Lyssna ni på Salem och smörj själen ni med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar