Projekt Goliat, dag 1

Morgonpromenaden. Ett utmärkt tillfälle i en hundägares liv att göra ett försök att driva sig själv till vansinne. Snörök, kallt som på Antarktis, med inlandsis som underlag, halva Garnisons-styrkan ute på joggingtur och med en galen hund i ett snöre tog jag mig så ut för att påbörja mitt två-veckors-projekt. Jag vågade mig på att känna mig lite positiv i början av promenaden när han inte var hälften så fruktansvärd som under gårdagens ickelöptiks-fixering.

Faktiskt så fortsatte promenaden i samma stil, jag tror Goliat blev för förvånad när jag tog ett stadigt grepp i kopplet, barskt tillkännagav vad som skulle hända ("Nu går vi" är ju ett ganska löjligt val av kommando när man tänker på saken en stund).
Han travade på så fint bredvid mig och jag höll ett tempo som skulle kunna få kallas för raskt. Mellan varven fick han vara lös och jag fick även tillfälle att träna "nu går vi" med lös hund. Problem redan här. Tydligen säger jag "nu går vi" lite då och då under våra promenader, som jag inte egentligen har tänkt på. Lite av ett tix.
Det har liksom använts lite som ett sånt där "hej och hå"ord som egentligen inte har något innehåll då tanken bakom kommandot sällan infrias ("nu går vi" när Goliat står och nosar på en kiss-fläck slutar till exempel uteslutande med att jag går och hämtar honom). Så hädanefter är det enbart och bara i koppel vid sidan som de tre magiska orden får användas. I andra sammanhang tänkte jag att jag skulle börja använda det gamla hederliga "här" när vi ska passera någon och han är lös. Annars är ju en gammal hederlig inkallning ett bra tips.

Eftermiddagspromenaden fortlöpte i samma anda som morgonpromenaden, och jag höll väl på att tappa hakan. Lite krångel blev det när han hade varit i "varsågod-att-nosa" och skulle tillbaka till "gå-bredvid-och-gör-ingenting". Han anmälde ju sig inte frivillig med hopp och studs in till min högra sida när de tre magiska orden (som enligt Goliat är synonymt med "du ska dö") uttalades. Men in till sidan kom han i alla fall och som sagt såg det nog ganska trevligt ut, där vi gick gatan fram.