söndag, februari 14, 2010

Alla hjärtans dag plus mitt nya projekt


I fredags kom Mattias med en present till mig- en Billy bokhylla direkt inköpt på IKEA i Örebro. Tack, du är verkligen världens snällaste!
Titta så fint den pryder mitt lilla rum. Det börjar verkligen se ut som att någon bor här nu. Jag har inte hunnit plocka in mina böcker ännu, det får bli kvällsaktiviteten imorgon. Självklart har min favoritbok fått hedersplatsen i hyllan, funderar så smått på att flytta ner den ett hyllplan och göra det översta till en prishylla till alla Goliats finaste pokaler och rosetter. Jag trivs.

Lydnads-bibeln fick så klart hedersplatsen högst upp!

Annars har jag, med stöd av min vän Jessicah, påbörjat planeringen av ett projekt som jag väljer att kalla för "Lära Goliat att gå i koppel". Hädanefter kommer min blogg att fyllas av dagsrapporter om just detta. Jag har länge haft problem med hur han beter sig när man promenerar med honom. Jag har dessutom tyvärr fått problem med ryggen på äldre dar, och kan därför inte längre släpa runt på honom så som jag gjort den senaste tiden.

Reglerna är enkla och planen är följande:
*Kommando "nu går vi" innebär att Goliat ska gå vid min sida, utan att byta sida, tills jag säger att det är okej. Det är under detta kommando inte okej att nosa, stanna eller egentligen göra något annat än att apatiskt gå vid min sida och promenera.

*Fri-kommandot "varsågod" innebär att man får kissa, nosa, gå framför, byta sida eller göra whatever. Ja, vad man vill får man förstås aldrig göra när man är hund- man får inte dra i kopplet.

Vi får se hur det ligger till med mitt tålamod, men jag hoppas på en förbättring av koppelhyfset till om två veckor. Jag har inga förhoppningar på att det ska kunna bli bättre med störning, men när vi går själv ska jag i alla fall försöka få till någorlunda normalt beteende.
Daglig rapport utlovas härmed!

1 kommentar:

Sofia sa...

jo men håll uuuut. Frodo har blivit jääteduktig trots alla löptikar och det fungerade även hyfsat idag när vi gick med annan hund.
Jag blev rejält trött på hans fasoner för ca två veckor sedan. Han bara nosade och gick härsan och tvärsan både framför och bakom mig. Lägg till en barnvagn och det hela blir ännu mer komplicerat.

Då hände det; militären i mig tog totalt över och jag blev barsk och tillåter honom aldrig numera att gå framför mig i koppel. När han är lös får han göra det men aldrig i koppel. Ryck i kopplet har ju inte fungerat sådär superbra så jag har uppfunnit en ny teknik som heter-sparka-upp-lite-snö-på-hunden tekniken. Om han kommer för långt fram sparkar jag till lite i marken så det sprätter iväg lite snö samtidigt som jag gör en rikigt Ceasar Millan sschhhhh...inger ryck i kopplet eller nåt annat. Det fungerar superbra. Åh vad jag hoppas att vintern räcker lääääänge=) NEjdå...nu behöver jag oftast bara säga scchh så rättar han in sig i ledet. Skulle det bli problem senare får jag väl ta med mig lite vatten eller nåt så han fattar att jag menar allvar.
Vad tycker du nu om detta?