Jag och Goliat tränar, sommaren 2009Eftersom dom stackars rådjuren inte verkar vara på topp så släpper jag inte Goliat i skogen. Jag vet inte hur det är just i mitt län, men i många län råder det faktiskt koppel-tvång på grund av den djupa snön. Man vill helt enkelt undvika att hundarna skrämmer livet ur dom stackars rådjuren så dom bryter benen av sig. Jag ser ständigt rådjur när jag rör mig i skogskanterna vid Garnisonen och även bort mot Hentorp och vet att Goliat mer än gärna jagar upp dom krakarna om han får chansen. Vilken tur att man bor i stan och kan ha hunden lös där istället! Eftersom snövallarna är som stora staket är det ingen fara med bilar och hundar, värre är väl med alla kissfläckar överallt.
För hur bra mitt nya koppel-hyfs än är så är mitt nuvarande "Goliat utan koppel"hyfs inge vidare. Han ska nosa på varenda fläck, gärna smaka på den och eventuellt, efter lång eftertanke,kanske även skvätta lite över den innan han strosar vidare till nästa fläck där samma omsorgsfulla tanke ska ägnas åt denna.
När man bor i en stad blir detta ganska tröttsamt, då det finns mer gul snö än vit här för tillfället.
Men detta problem får vi jobba på någon annan gång, jag orkar inte vara militär hela dygnet.
Nu ska jag snart iväg och avnjuta en semla hos mina klasskompisar, det är ju semledagen idag, men det har ni väl knappast missat?
Trots den underbara vintern blev jag ändå otroligt längtansfull efter sommaren när jag gick igenom lite bilder på min externa hårddisk igår... Åh, vad jag saknar er!!!!
På denna bild kan man verkligen se kärleken mellan hundarna och Hanna...Nästa Cesar månne?? ;)
Goliat tränar sina stämbandEj att försumma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar