Jag har lagt märke till nånting hos Goliat som förbryllar mig.
Förr handlade det om att;
ständigt hålla koll på honom så han inte stack på småfåglar/harar/rådjur/löv/insekter/partiklar i luften, springa ifrån honom, gömma mig för honom, koppla honom 150 gånger varje promenad för att han inte skulle tycka att kopplet var "dödens snara", agera godisautomat, vara en levande leksak med ständigt nya påhitt så som hoppa upp på stenar, leta godis i träd, bete mig urlöjligt när jag "upptäckte mat" i dikena, vända varje gång han gick lite före mig och inte verkade ha koll på vad jag gjorde, upptäcka nya stigar i skogen för att han inte skulle "lära sig mina vägar" och tro att han visste vart vi var på väg osv osv.
Numera består promenaderna av att gå. Om vi får hundmöte kallar jag in och kopplar honom så vi kan gå förbi, ibland får han sitta medan de andra passerar. Om det kommer en människa kallar jag in och har honom vid sidan när vi passerar personen. Ibland gör vi några upplet, när jag kallar in får han en godisbit eller springa och hämta sin pip. Jippi.
Idag gick vi en 1,5 timmes promenad, han var lös större delen av tiden i precis det sinnestillståndet jag beskrev här ovan. Så kom vi ut på en stubbåker, Goliat tog några galoppsprång och vips så var det en hel flock med småfåglar som flög upp från marken, precis där han sprang! Jag sa"Goliat, nej!" och var inte ens mordiskt arg och lät heller inte som någon demon från helvetets avgrund. Och han då? Han såg ut som att han, om han hade kunnat prata, hade sagt "nej, men det är klaaaaart matte! Jag skulle ALDRIG göra nåt sånt!".......
Vem är du och vad har du gjort med min hund?
Är han sjuk? Eller har han uppnått den magiska åldern 3 år lite i förtid?
Kanske har han bara blivit vuxen. Det jag tycker verkar vara tappad gnista kanske helt enkelt handlar om omfördelad förväntan. Han är ju positiv vid lydnadsträningen. Jag borde omfamna detta, inte tro att han lider av någon kronisk sjukdom och är döende.
3 kommentarer:
Hehehehe...jag tror att det är allt ditt hårda arbete som ger resultat nu. Det är klart att han/ni också har arbetat upp en förväntan som är positiv...ni har blivit ett team helt enkelt det är bara att gratulera
Ja, nu ser man varför hunden bör bli 2 år (vissa 3) innan man skaffar en ny valp, han har mognat ....
NJUUUUT! Snart kommer 3,5 års-krisen som Zipper går igenom :-) Man kan fortfarande gå lös och komma på inkallning, men allting är så förbaskat roligt att det går för fort och resultatet blir.. blurrigt?
Skicka en kommentar