Midsommar hemma i Mullhyttan

Lille Aaron och i bakgrunden jag, Öyvind och Frodo
i Sofia och Öyvinds trädgård

Goliat efter att ha hittat klöven

Jag har blivit lite dålig på att uppdatera bloggen är jag rädd. Detta beror enbart på att jag inte har någon kamera, det blir verkligen inte samma sak utan mina bilder och filmklipp.
Helgen som har varit har jag spenderat i mina hemtrakter i Närkeskogarna. Mamma har tyvärr ingen plats för mig och Goliat så vi fick bli adopterade in i min extrafamilj, familjen Söder. Jag sov hos Vickan och Per och åt hos Elisabeth och Ronny. Myyyyysigt!

På hundträningsfronten har vi väl inte slitit ihjäl oss, men har ändå hunnit med både lite lydnadsträning och lite viltspår. Jag har faktiskt vågat introducera inkallning med ställande för Goliat, jag tror att detta moment kommer att kunna tränas in helt utan problem. Han springer väldigt fort under inkallningen så han "hinner" nästan inte stanna, men när han väl fått kläm på vad det är som ska göras så kommer han vara supertaggad att stanna fort. Han älskar att springa och stanna.

Spåret är det jag är mest nöjd med på hela helgen. Jag och Sofia åkte upp vid niotiden igårkväll och la spår till både Frodo och Goliat. En av oss gick före och drog klöven och den andra snitslade och blodade i spåret. Supersmidigt sätt att lägga spår! Speciellt när man ska lägga långa spår i svår terräng är det skönt att ha någon med sig. Jag min virrpanna hade säkert kunnat gå vilse om jag gick själv.

Idag vid elva åkte vi då upp med hundarna för att gå våra spår. Vi fick ta med oss en extra rådjursklöv utifallatt vi blivit snuvade på dem vi lagt i spårsluten.
Frodo gick sitt spår jättebra, han har lite större cirklar när han ringar så Sofia fick en riktig skogspromenad (bra för rumpmusklerna, mycket snygg stjärt får man har jag hört). Detta spår hade vi lagt över ett kalhygge och bitvis var det ganska torrt, men Frodo löste alla svårigheter lysande och gick det 500 meter långa spåret på cirka 15 minuter.

Så var det då Gollebolles tur. Det började väl inte särskilt lysande då vi inte ens kunde hitta spårbörjan. Eller alltså, jag hittade inte spårbörjan. Goliat började ju spåra på min vittring redan när han hoppade ur bilen...
Så gick vi då spåret. Skogen var perfekt med väldigt omväxlande terräng, både gräs, ormbuskar, stenpartier, träskmark och vanlig blåbärsskog. För en gångs skull spårade Goliat i ett mycket behagligt tempo och tog vinklarna efter lite snurrande hit och dit. Han blev också i akut behov av att göra nummer två halvvägs genom skogen, men var tillräckligt respektfull så han klev åt sidan från spåret när han gjorde slag i saken. Goliats spår var också cirka 500 meter och han spårade på ungefär samma tid som Frodo.

Nu längtar jag ännu mer tills det blir dags för anlagsprov, han är mer än redo. Han skulle nog klara ett öppen klass spår snart. Kul!

Mitt och Goliats första försök till inkallning med ställande