Gårdagens storslagna planer

Jag och mina vänner Hanna och Fredrik har sommarlov.
Detta innebär att man sover till tolv på dagen, när man kanske vaknar till liv. Sen kliver man upp, fortfarande iförd sunkigaste mjukiskläderna som man har på sig både natt som dag. Håret står självklart rakt upp och har inte blivit tvättat på tre dagar. Detta kan man dock inte bekräfta helt sanningsenligt då man lätt blandar ihop vilken dag det är. Det enda man lyckats träna hunden i den senaste veckan är att kissa på kommando och detta övas flitigt.
Dagen flyter sedan på i samma anda. Eventuellt tar man en promenad med hunden, som också har gått in i något slags dval-liknande beteende och inte är speciellt pigg på att göra något överhuvudtaget. Om detta tillstånd har uppstått ur förlorat hopp om aktivering eller är ett vanligt hederligt grupptrycksbeteende är svårt att fastslå.

Igår bestämde vi oss dock för att avvika från vårat utomordentligt och mycket välbearbetade dagsschema. Igår fick nämligen någon av de andra två för sig att det hade varit trevligt med en liten roddtur ut på sjön. Så vi lastade bilen med hundar, cola, Marylandkakor, filtar, åror, gifflar, människor och allt annat man kan tänkas behöva och for så iväg, glada i hågen.

Baxningen av båten från sin trygga lilla vila i en bädd av brännässlor och ned till vattnet visade sig vara en ganska omständig historia.
När vi äntligen, efter många ETT-TVÅ-ÅÅÅÅÅ-TREEE-turer fick i båten i vattnet var lyckan total. Tills vi efter någon minut insåg att den läckte som ett soll. Vi stod i godan ro och dividerade om huruvida båtar vanligtvis brukar ta in så mycket vatten. Tillslut insåg vi dock att detta inte tillhörde normalstandard och bestämde oss för att försöka rädda våran lilla båt innan den gick sitt öde till mötes på sjöns botten. Det visade sig att båten nu, X antal liter vatten senare, tycktes väga lika mycket som en normalviktig elefant. Jag och Fredrik fick sitta med båten halvvägs upp på land och tynga ned den tills vattnet hade runnit ut igen. Hanna försökte förtvivlat hitta plastpluggen som hörde till hålet, men tyvärr var den spårlöst försvunnen.

Det slutade med, efter att vi lyckats bryta ryggen och få upp båten på torra land igen, att vi kastade dummies som hundarna fick hämta och åt våra Maryland-kakor på en sten precis intill bilen.

Bättre lycka nästa utflykt..