Kära vänner,

jag har återvänt från festivalen helskinnad (dock ej på fötterna, där har jag visst fått lite skoskav här och var). Jag har haft en underbar vecka som jag tänkte sammanfatta i en liten lista nedan:

Värst: Avsaknaden av vatten under vissa perioder av dagen (för glest mellan tankarna, jag höll på att smälta ihop till en liten fläck på marken), för långa avstånd mellan allt, skavsår, Gina Tricot-brudar med randiga tröjor (skaffa lite personlighet tack), solbränna (trots att jag smörjde in mig som en besatt lyckas jag ändå komma hem i en föga smickrande rosa ton), trasiga bankomater, omänskligt långa köer i 33 gradig värme utan skugga eller minsta gnutta vind... Svetten. Att jag missade både Dileva och Laleh.

Bäst: Underbart väder, världens bästa sällskap, banden jag såg (Lykke Li var bland det bästa jag sett i hela mitt liv, men det hann även bli The Sounds, Lars Winnberbäck, Håkan Hellström, Anna Ternheim, A Camp och en del slötittande också), ligga i solen och lyssna på musik, känslan av att kliva in i mejeriavdelningen på Willys, badet vid sjön på lördagseftermiddagen, Bamse-korv, digestive med baconost, våtservetter och alkogel.

Goliats vecka har bestått av ett evigt skeppande mellan olika människor för att få det att gå ihop. Tanken var att Mattias skulle ha tagit hand om honom men det visade sig att han skulle både jobba och åka på diverse aktiviteter. Tack till Mattias föräldrar som tog honom en natt och till Lasse och Lisbeth som hade hand om honom några dagar. Natten mellan lördag och söndag var Mattias ute på kanotpaddling tillsammans med sina kompisar och tog då med sig Goliat som fick sova ute för första gången i sitt liv. Det var inte lyckat. Han gjorde utfall mot allt och alla och morrade hela natten. Jag tror att han blev alldeles för stressad av den nya situationen och han och Mattias är inte jättetajta så han kände sig nog väldigt ensam och rädd.