"Lagom är bäst" är ett uttryck som passar in på mitt liv så på den fronten är jag ju verkligen en helt normal svensk. Mitt lagom stämmer å andra sidan sällan överens med vad normen anger.
I denna anti-vanligheten har jag kommit fram till att jag inte tycker om folk som går hundpromenader på söndagar. Att ta ut sin stackars hund på söndag på en långrunda är visserligen bättre än att aldrig gå ut med den, men jag förundras över den väldiga mängd hundar som tydligen lever och bor i Sverige men som man bara kan se på söndagar. Dessa hundar är oftast understimulerade, rabiata och totalt ouppfostrade och släpps vind för våg i skog och mark medan ägaren lullar runt med det gamla vanliga "Han vill bara leka" eller varför inte klassikern "Oj, det brukar aldrig komma någon här!"
Fördomarna om dessa söndagspromenerare formligen forsar ur mig och jag blir alldeles vild och galen när jag tänker på att jag ska orka möta någon av dem vid något tillfälle.
Nu har jag sällat mig till massan. Jag har blivit en slashas. En soffpotatis. En övergödd, överarbetad Svensson-person som spenderar alldeles för mycket tid framför datorn ätandes digestivekex med Billinge-ost och en annalkande korsryggskramp. Visserligen aktiverar jag min hund med klickerträning inomhus men det var längesen jag var ute på en faktiskt lång promenad.
Mina stackars benmuskler fick sig en rejäl omgång idag när vi - en söndag som denna- gav oss ut i skogen för att kliva runt i cirka 1,5 timme. Jag var precis förstörd när jag kom innanför dörren! Svetten rann och jag kände mig som en överkokt spagetti. Min omsorgsfullt upparbetade kondition verkar ha flytt sin kos och kvar finns bara ett minne av mitt forna atletiska jag.
Jag överger mina principer när jag efter en sån nära-döden-upplevelse till promenad är glad att det är måndag imorgon och jag slipper ge mig ut i skogen på en liknande hälsofarlig fritidsaktivitet.
4 kommentarer:
heh...gött att få vara soffpotatis ibland...och skönt fören anna natt höra att du faktiskt kan slöa till och inte bara träna och aktivera din hund som man själv önskade attman kunde göra.
Äsch, jag tror du har en mer seriös bild av mej än vad jag förtjänar ;)
Men däremot börjar jag bli sugen på viltspår... ett såntdär riktigt ett. Långt och fullkomligt vansinnigt svårt. Vad sägs om det?
du vi saknar dig med. Är helt dööö idag efter gårdagens strapatser. Frodos oädla skalle ligger däckad i hundkorgen och jag såsar i soffan. Väntar på att Vickan ska komma hem så vi kan dricka kaffe och såsa lite till...vet inte riktigt om du kvalar in i vår division av såsighet Cissi men du får gärna komma hit och bevisa det=)
jo för ett viltspår är jag beredd att slita min tunga gump upp ur soffan där den tydligen fastnat i ett vakumliknande sug. Jag måste göra ett med många vinklar och kankse t.o.m. en återgång.Hrrm jag ska tänkta på saken. Måste köpa blod då också så då måste jag gå den lååånga vägen till ICA Träffen...puh
Skicka en kommentar