Goliat och Sunes bravader

Visan går "Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart". Jag börjar liksom min vän Hanna Hjalmarsson allvarligt fundera över vem denna nån är och vad den egentligen pysslar med. Varför har den inte satt fart än för!?? Denna någon borde verkligen skärpa sig. Min omsorgsfullt upparbetade solbränna (som egentligen inte borde få kallas för det då det mer liknar en fräknig fläck på ena axeln) håller på att blekna till ett juniminne. Min stackars nyinköpta bikini har begravt sig längst ned i garderoben och har nog gett upp hoppet om att någonsin få blötas ned.

Min mamma och lillasyster är i Brasilien på solsemester just nu, dom ska vara där i tre veckor. Tänk vad härligt, 30 gradig värme och poolbad.. Min mamma är uppvuxen i Brasilien som missionärsbarn, hon flyttade till Sverige när hon var 16 år och har nu hunnit fylla 59. Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert, jag vet hur mycket hon gläds åt denna resa. Det unnar jag dig verkligen mamma! Extra kul är att min lillasyster som aldrig ens har suttit på ett flygplan inviger sitt resande med att åka till andra sidan klotet.

Här är ett videoklipp jag hittade på youtube, det visar hur momentet kan se ut under inlärning (när man har kommit en bra bit längre än vad jag och Goliat har gjort). Momentet kommer inte förrän i Lydnad klass 2, men återkommer sedan i både 3:an och på elit-nivå men är då bra mycket svårare än så här:
Rutan

Här har ni det utlovade klippet på mitt och Goliats nya projekt:

Det är filmat med mobilkamera, därav kvaliteten.
Men jag ser verkligen potential! Framförallt i hans positiva anda, han är riktigt rolig att jobba med när han är på det humöret. Det var faktiskt ett bra tag sen han kändes sådär riktigt loj. Kanske vi klarar att få en 7:a i linförigheten på tävlingen i augusti?

Vi var en sväng uppe i Ölanda, vi åker dit kanske två gånger i veckan för att gå i skogarna kring Mattias föräldrahem. Goliat har börjat lära sig vägen och lagom när man svänger upp på grusvägen som går till Ölanda blir han alldeles till sig i trasorna. När man släpper ut honom på gården kör han världens busrejs. Bakom lagårn, uppför kullen, utpå åkern, ned till ån, skälla lite på korna, springa runt huset några varv och slutligen lägga sig på farstubron och spana ut över gårdsplanen. Usch vad jag längtar efter en egen gård vid dessa tillfällen, han är den perfekta gårdshunden och kommer trivas ypperligt om vi nånsin hittar ett ställe att bosätta oss på.

Vi introducerade även frisbee för Goliat idag. Först var han rädd för den och trodde att den försökte äta upp honom, men när jag och Mattias kastade den till varandra ett tag började han springa efter och agerade slutligen boll-Kalle när frisbeen hamnade lite tokigt.
Vi hoppas att vi under sommaren ska kunna visa honom att han ska hoppa och fånga den i luften. När detta sker lovar jag att vi ska filma!