Underbart solsken idag och jag har verkligen tagit tillvara på solstrålarna må ni tro! Först inledde jag dagen med att träffa Sofia. Vi gick en promenad i skogen och såg spår efter både räv, rådjur och vad vi tror kan ha varit en varg. Sedan gick vi till fotbollsplanen, lånade ett bås och drack varm mintchoklad och åt kärleksmums. Det var lika gott som det låter! Efter fikat blev det lite träning på den plogade parkeringen. Sune och jag lekte, bytte saker och tränade egentligen mest "det är skitkul att följa med matte och gå vid sidan". Jag försökte att tänka på belöningsplacering och att belöna när jag tyckte att han var nära den målbild jag har i mitt huvud. Det vill säga;
tätt invid min sida med sin bog vid mitt knä, huvudet riktat uppåt med ögonkontakt och viktigast av allt = härlig attityd! Jag vill gärna att han ska tycka att fotgåendet är jättekul. Tänk om jag i framtiden kan säga att jag har en hund vars starkaste moment är fotgåendet. Det moment som med Goliat har känts som Mount Everest att bestiga. Det hade varit nåt det!
 |
| Fina Sofia och hennes Frodo |
 |
| "High five!" |
4 kommentarer:
Hehe, jag förstår verkligen vad du menar med fotgåendet! Att det ska vara roligt. Fotgåendet var från början mitt och Tillas lilla sorgebarn. Nu kan jag faktiskt säga att det är ett av våra starkaste moment!
Mitt bästa tips: Sluta aldrig berömma och belöna och var rolig under träning, dock kanske lite varierat så det inte blir en chock på tävling. Men testa inte för mycket under träning! Detta har verkligen gjor susen för Tilla och nu känns det som om jag kan gå hur långt som helst utan beröm, men testar som sagt vääldigt sällan.
Idag har vi tränat rutan vilket var den mest givande rutan träningen vi någonsin haft. Har helt ändrat metod där också :)
Oj va långt det blev :P
Ha det bra!
// Ingrid Melin
Vilka fina bilder och vad stor han har blivit lilla Sune! Var på valpträff idag och träffade för första gången några syskon (Sunna, Ludde och Morris). Jätteskoj=)
Men Susa var rätt olik dem utseendemässigt. Jag tror hon och Sune är mer lika varandra faktiskt. Susa hade mkt mer päls än syskonen och såg lite grövre ut. Hon var inte heller lika mörk som dem.
Upplever också att Susa är lite mer gåpåig till sättet, speciellt om man jämför med lilla ljuva Sunna som är lite mer försiktig till sättet. Susa är nog allt annat än försiktig..;-) Det kan ha sina fördelar och nackdelar givetvis.. och jag har en hel del att jobba på.
Ska bli himla skoja att träffa övriga syskon också till sommaren!
Ingrid: Jag svarade på ditt inlägg på din blogg, men jag håller med dig om det du säger med att belöna ofta och inte "pressa dom för hårt" så att fotgåendet blir tråkigt för det. Samtidigt tror ju jag att det är viktigt att man arrangerar "tävlingssituationer", men där man belönar ändå. T.ex. går in på plan, ställer upp sig, tävlingsledaren frågar om man är klar, man svarar, man går iväg gör en vändning och sen får man springa ut och leka. Då förbereder man ju hunden på att ha förväntan även i en sån där "stel och konstig situation". Men det är verkligen skitkul att du och Tilla har funnit stabiliteten i ett så svårt moment! Det är ju trots allt fotgåendet som nästan hela lydnadsprogrammet bygger på! (Oj, nu blev det långt här i alla fall, haha!)
Nina: Åh, så roligt att du kommenterat! Ja, jag har också fått uppfattningen att Susa och Sune är väldigt lika varann. Jag tycker det är så tråkigt att det är så långt till Cilla, annars hade jag också gärna kommit på valpträff. Men det känns lite motigt att sitta och köra i sex timmar för några timmars träff. Men kennellägret är inbokat så då ses vi minsann allihop verkar det som! :) Och sen på mh och funktionsbeskrivning och höftröntgen också vad jag fattade för? Det blir bra det :)
Ja, det är verkligen en utmaning att ha en gåpåig hund! Men jag hoppas också att den egenskapen, när den blir lite uppstyrd, kan mynna ut i något fördelaktigt!
så gulliga bilderna blev, gillar den när du kikar fram bakom Sune=)Tack för en trevlig Vecka Cickan!
Skicka en kommentar