 |
| Lånad bild på Spöket Laban |
Sune är helt klart inne i den berömda "spökåldern". Varför jag tror det? Jo, den uppfattningen fick jag i alla fall när jag fick armen nästan avsliten på promenaden förut under Sunes första (och förhoppningsvis enda) panikångestflyktförsök.
Ja, jag ska förklara.
Vi hade varit på en längre promenad i skogen och var nästan framme vid mammas hus när en moppekille kom sparkandes fram på sin moped i hopp om att kicka igång den. Sune tyckte ekipaget var ytterst suspekt och trippade fram med stora ögon, men jag knatade väl förbi som med allting annat som intresserar honom (typ barn, människor, skällande hundar). Tyvärr valde mopeden att starta precis när vi skulle passera och det var då Sune höll på att skita ner sig av rädsla. Goliat gjorde väl inte saken bättre när han trodde att Sune skällde till för att grannar stod och hackade bort is på sin parkering och tänkte att "ja nu tar i dom asen!" och skällde han med. Hej och hå. Vi fick inte heller något direkt avslut på rädsleyttringen då moppepojken var så rosenrasande över sin ickefungerande moppe att jag inte hade mage att våga fråga om han kunde tänka sig att hälsa på min stackars skiträdda unghund. I annat fall hade jag gärna velat att Sune skulle fått gå fram och nosa på den otäcka mojängen.
Så för tillfället hoppas jag att den otroligt överdrivna reaktionen är sprungen ur någon form av spökålder och så får vi väl helt enkelt leta reda på en glad moppepojke att hälsa på en annan dag.
Ja, jag ska förklara.
Vi hade varit på en längre promenad i skogen och var nästan framme vid mammas hus när en moppekille kom sparkandes fram på sin moped i hopp om att kicka igång den. Sune tyckte ekipaget var ytterst suspekt och trippade fram med stora ögon, men jag knatade väl förbi som med allting annat som intresserar honom (typ barn, människor, skällande hundar). Tyvärr valde mopeden att starta precis när vi skulle passera och det var då Sune höll på att skita ner sig av rädsla. Goliat gjorde väl inte saken bättre när han trodde att Sune skällde till för att grannar stod och hackade bort is på sin parkering och tänkte att "ja nu tar i dom asen!" och skällde han med. Hej och hå. Vi fick inte heller något direkt avslut på rädsleyttringen då moppepojken var så rosenrasande över sin ickefungerande moppe att jag inte hade mage att våga fråga om han kunde tänka sig att hälsa på min stackars skiträdda unghund. I annat fall hade jag gärna velat att Sune skulle fått gå fram och nosa på den otäcka mojängen.
Så för tillfället hoppas jag att den otroligt överdrivna reaktionen är sprungen ur någon form av spökålder och så får vi väl helt enkelt leta reda på en glad moppepojke att hälsa på en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar