Iväg bar det till klubben, där vi började med en stillsam promenad för att sedan börja träna på nedgången på balanshindrena, bordet och lite repetition från förra gången.
Däcket sitter snart! Han hoppade rakt igenom alla gånger, jätteduktig var han.
Framåtskicken gick också fint, så länge jag var tydlig och visade var han skulle. Jag tror vi måste hitta ett bekvämt kommunikationssätt där jag vet vad jag gör och vill och han ser vad jag gör och vill. Än så länge känns det mest som att jag står och viftar med armarna. Jag har lite samma känsla som att någon skulle skicka upp mig på dansgolvet och säga "Nu Cecilia ska du lära Axel här att dansa tango". Ja, ni som inte vet om det så är jag kass på att dansa. Och jag har aldrig dansat tango i hela mitt liv. Dessutom har jag ju ett självförtroende som är lika med noll och så höga krav på mig själv så jag ska ju helst kunna dansa tango som en elitdansare på första försöket.
Mitt sunda förnuft säger mig att det tar tid att lära sig att bli en bra handler. Men det är inte alltid mitt sunda förnuft som pratar högst i mitt lilla huvud, alla andra röster därinne brukar höras bättre i en pressad situation.
Goliat har i alla fall bott in sig ordentligt i mattes nya soffa, han sov där hela natten. Jag ska köpa en pläd att lägga över så han inte smutsar ner eller snoppar på den. Jag var faktiskt uppe på stan idag och kikade men det fanns ingen som jag direkt gillade, så jag avvaktar. Under tiden har väl han redan gottat in sig i soffan rejält. En tevebänk och nån fin växt, lite tavlor på väggarna och sen ser inte min lägenhet ut som en sjukhussal längre! Jag längtar.
Lexy ställer upp sig fint för fotografering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar