Dagen startade med en mysig liten runda med Mona.
Vi strosade runt och aktade oss för blodtörstiga kamphundar och höll samtidigt tummarna för att hundarna skulle bajsa samtidigt. Vi hade nämligen bara en bajspåse med oss.
Problemet löste sig när Goliat beslutade sig för att välsigna en buske med lite extra näring. Duktig hund som sparar på både miljön och på mattes pengar!(egentligen Monas pengar, jag glömmer alltid att ta med mej påsar och tigger alltid en av henne)
Vi var tappra och lade varsitt spår, men Goliat var mer intresserad av att nosa efter rådjuren och grisa näsan i snön än att gå efter Monas vittring, så jag gav upp innan vi ens
hann komma fram till första spårpinnen. Lexy fick istället gå Goliats spår och gjorde det alldeles lysande.Efter kaffe och pepparkakor i groteska mängder skjutsade söta Mona hem mig och jag och Goliat nästintill dog på soffan.
Jag är helt slut.
På kvällskvisten kom några klasskompisar till mig över.
Det gick jättebra med Goliat. Bara han får introduceras med nya människor på sitt sätt så är det aldrig någon fara egentligen. Han accepterade pojkarna bra, Josefi är han ju redan totalt förälskad i.
Efter en stund, när han har fått spana in människorna jag har släppt in i vårat lilla gryt, så går han fram och nosar lite. Men sen är det bra.
Han hoppade däremot upp i Dips knä vid ett tillfälle, men det var ju inget långvarigt gos direkt.
Hos Josefi stannade han dock kvar längelänge och ville bli kliad.
Han är konstig.
Han har dessutom fått förhudskatarr igen, tur att inte Mattias är hemma..
Jag och Goliat myser med tända ljus och teve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar