Tågåkande hunden

När man har en matte som är som ett snart 23-årigt barn så får man inte åka bil inte.
Nej, då får man nöja sej med att vara snäll och åka tåg.
Detta ställer ofta till besvär för både matte och hund.
Goliat är ingen kärvänlig varelse som tycker det bästa som finns är människor. Han har sin lilla bubbla runt sig som han tycker att folk ska hålla sig utanför. Allt som oftast är det självklart folk som anser sig ha rätt att klappa all världens pälsbeklädda varelser och dyker ner mot honom i hans lilla skrymsle vid mina fötter. Sådan uppvaktning uppskattas inte av min kooiker. Han är ingen elak hund, han är inte heller aggressiv. Han gillar helt enkelt inte när folk flyger på honom.
Detta har resulterat i att jag är som en hök på tåget. Jag har en liten teori angående klapparna (som jag kallar dom), som jag inte kommer utveckla i någon djupare bemärkelse just idag, mer än följande redogörelse.......

Folk man ska akta sig för är;
barn -lita ALDRIG på barn!!
alkoholpåverkade yngre killar -i ett försök att ragga upp en?
tanter -dom verkar inte förstå svenska överhuvudtaget
piffade brudar med rullväskor - dom rullar mer än gärna över hunden om den råkar ligga i vägen
tågkonduktörer - attackerar från oväntade håll och vid oväntade tillfällen


Tänk den dagen jag slipper kollektivtrafiken. Vilken glädjens dag!
Då blir det tårta vill jag lova.

Om Goliat skulle få en kompis skulle det

nog bli en finsk lapphund.... eller en papillon.