Jag och Goliat bor mitt emot Garnisonen i Skövde.
Garnisonsområdet är ett suveränt område att gå i, där det finns möjlighet att släppa honom lös och dessutom finns det gräsplättar här och var som är utmärkta att träna på.
Men.
Det är många andra Skövde-bor som har upptäckt vårat strövområde.
Dom flesta är äldre män med små tikar av varierande ras(er), som strosar runt med sina hundar lösa och låter dom springa fram till allt och alla.
När vi var nyinflyttade körde jag fortfarande med restriktiv hälsning på andra hundar, men efter att dessa hundar hade rusat fram till Goliat både tre och fyra gånger så insåg jag att det bara var att gilla läget.
Nuförtiden får dom springa fram till honom och jag byter alltid några ord med ägarna, det verkar ju vara höjdpunkten på deras hundpromenader att tjöta med andra hundägare.
Idag var det dock droppen. Stella kom som vanligt springandes mot Goliat, men vände genast upp rumpan mot hans ansikte.
Jaha, höglöp. Då är det kanske inte så lämpligt att ha hunden lös? Hon ställde ju upp sig utan att blinka! Gammelfarbrorn frågade om Goliat var kastrerad och "jaha, nej, men då kanske vi ska gå vidare då".
Resten av promenaden var Goliat lite lagom disträ, så det blev ingen lydnadsträning på den
morgonpromenaden inte. Men han är duktig, han går efter mig och är inte speciellt påverkad
av löptikarna. Det ska bli spännande på agilitykursen i vår, om någon av tikarna där
får för sig att löpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar