Men jag är ganska tacksam att han inte sa "bä bä bä". För då hade min övertygelse om att han håller på att förvandlas till ett gutefår blivit ännu större. De senaste veckorna har han nämligen börjat bilda något som liknar en fårs päls. Stora, vågiga pälsbomber uppenbarar sig på hans rygg och jag blir lite kallsvettig vid tanken på att tvingas springa runt med en lockig golden.
Därför har jag beställt en trimmer. Jag kan ju visserligen inte raka honom på ryggen med den, men den lindrar min lockig-hund-ångest litegrann.
5 kommentarer:
Så du ska... borsta honom med trimmern? O:
Hehe, nej jag ska klippa tassarna med den. Och den är ju ett steg närmare min fullbordning som hundtrimmare ;) Jag måste ju så småningom lära mig att klippa kragen, plymen på svansne och byxorna. Jag är tyvärr ingen naturbegåvning när det gäller frisering, så det kommer nog se fruktansvärt ut i några år. Tur vi inte ska ställa ut.
Hehe, du ska se vilka härliga ryggkrullar Ayax lagt sig till med... Enda stället han ordentligt med päls är längs ryggraden...
Varför vande jag inte MIN hund vid trimmer?
Tror du det går att få bort panikångesten som de fixade på Blå Stjärnan?
Vad härligt det är att höra hur underbart stolt du är över Sune. Han verkar fantastisk.
Morris har också fått vuxenpäls på ryggen. Örnonen har som små våffellocksor på sidorna, som blir alldeles krusiga när de blir våta. Till Olles stora förskräckelse, han ogillar lång och lockig päls. Hehe.
Skicka en kommentar