Glashalt

I dessa tider är det inte kul att ha hund. Det är blankis på hela vägen, och någon stackars kommunalarbetare har tappert slängt ut lite grus som ligger som små räddningsöar i allt det där hala. Jag och hundarna halkade runt på morgonpromenad. Ett kvarter tog tjugo minuter. Positivt är dock att man blir otroligt konsekvent med koppelgåendet. Dom skötte sig ypperligt för så fort någon av dom gjorde minsta ansats till att dra blev det ett himla liv på den där som höll i snörena. Goliat har vett att flytta på sig när jag börjar vifta och tjoa till (vilket betyder att jag närsomhelst kommer att välta). Men Sune har inte samma självbevarelsedrift utan står kvar och blinkar och tittar. Tur att han är tålig, han skulle nog klara om jag råkade landa på honom.