 |
| En matte och en Goliat på tu man hand |
Mitt i skogen stötte i på ett hundekipage, det var någon kamphundskorsning och hennes ägare. Jag kopplade Goliat och väntade medan han ropade på sin hund. Och ropade. Och ropade. Han blev argare och argare och hunden blev mer och mer osugen att springa till honom. Det var ett sånt där klassiskt misstag.
Jag gick också förbi den uppbundna schäfern. Även där skedde ett sånt där "men åh så klassiskt", hunden skäller och ägaren står på trappen och "skäller" hon med. "TYST! *voff voff* TYYYYST! *voff voff voff*"
Då tänkte jag på mig själv. Det är inte alltid så lätt att se sig själv och sina handlingar objektivt. Självklart tycker jag att jag har gjort "alla rätt". Ändå har jag en hund som är som ett panikångestplåster och som inte kan vara ensam mer än fem minuter. Inte ens det om jag faktiskt går hemifrån på riktigt, utan bara om jag stannar i trapphuset.
Igår ringde min uppfödare till mig. Vi hade ett snack om mina ensamhetsproblem. Ja, jag har ju inga problem att vara ensam, men Sune har ju det. Jag fick råd om hur jag skulle göra, vad jag skulle prova. Vi får se om det ordnar sig till slut!
För övrigt uttalade Mattias just ord jag aldrig nånsin trott att jag skulle få höra i kombination med varandra.
"Shit, vad Goliat luktar gott!!!"
Sune luktar nämligen värre än en sunkig gammal handduk som blivit bortglömd i gympapåsen. I alla fall enligt Mattias arbetskamrater. Själv har man ju vant sig, haha... Så hemskt!! Imorgon blir det bad av hund på schemat.
3 kommentarer:
Tycker fortfarande att Goliat är finast ! men Sune är ok.....
Viggo kämpar på
Gud vad Goliat är fin! :)
Hehe, känner igen mig själv i att ibland agera såsom man kanske inte borde. Någon gång när jag hade varit superrolig hela promenaden stannade Ayax fortfarande på en fläck så att han inte lyssnade alls (jupp, han har en tendens att göra så vid vissa fläckar - INGET kan väcka honom). Jag stod och kallade irriterat, stampade i backen och var allmänt tjurig (inte konstigt att Ayax inte lyssnade...). Iaf passerade en gubbe oss då, Ayax precis kopplad och lite bakom en puttrande matte. Och i det ögonblicket tänkte jag att han måste trott jag var världens sämsta hundägare.
Som tur är vet jag att min hund råkar ha det ganska bra! ;) Bra mycket bättre än många andra stackars hundar iaf! :P Hehe! Man ska ha självinsikt åt båda hållen, helt klart! ;)
Sune var hemma hos oss ca en timme, jag blev förvånad när jag märkte hur stor han har blivit!
Skicka en kommentar