Sune har blivit en stor pojke

Inatt sov Sune för första gången i hallen tillsammans med Goliat. Hans biabädd har alltid varit inne i sovrummet, mest för att jag har velat ha koll på om han behöver gå ut mitt i natten. Tanken från början var att vi successivt skulle flytta ut honom till dit han ska sova (Mattias vill inte ha några hundar i sovrummet),men likt många andra av de storslagna reglerna har vi liksom inte kommit så långt så vi har fullföljt.
Tills inatt.
Jag bar helt sonika ut Sunes bädd och ställde den i hallen, precis utanför sovrummet och sedan gick vi och la oss med stängd dörr. Jag är chockad när jag kan meddela att det inte var några protester alls från Sunes sida. Jag önskar så att han kunde vara lika avslappnad med att vara "ensam" på dagtid...

En annan något mindre trevlig "stor-pojke-faktor" är att han har börjat fälla. Förut har han ju varit så där härligt valpofällig. Men nu dröser pälsen av honom. Så det är väl bara att säga "Välkommen till 15 år av goldentäcke på golvet, Cecilia". Golden är ju som bekant makalösa med det här med pälsfällning och det visste jag redan när jag köpte honom. Men man har ändå, dum som man är, gått och hoppats att han skulle vara undantaget som bekräftar regeln.

Någon som har erfarenhet av goldenpäls och har några tips på hur man kan göra i framtiden för att få honom att fälla så lite som möjligt? Det jag själv kommer på är så klart bra foder och regelbundna borstningar med exempelvis furminator samt ett bad nångång emellanåt.
Mycket text idag och ingen bild alls. Men det blir ändring på det i eftermiddag. Vi ska nämligen på valpspecial med instrukörsutbildningen, det är strålande solsken ute och jag ska passa på att fotografera gruppen tänkte jag. Återkommer!

Goliat och solen

Årets första riktiga långpromenad avklarad. Vet inte när jag senast var så mör i kroppen efter en promenad. Jag och Goliat gick "skoljoggenrundan", vilken visade sig befinna sig under knähög snö. Detta resulterade ju givetvis i att jag virrade bort mig i skogen och befann mig till slut mitt i ingenstans. Skaren var så där precis lagom töad, sådär så man vid varje steg tänker att "jadå, den håller, skiiit det gjorde den inte!". 2 timmar ute i detta har gjort mig en smula.. mör.
Jag hoppas, i min trötthetsmisär, att tjockisen Goliat är lika trött. Nu blir det nämligen hårdträning och bantning för hans del framöver. Jag förstår inte hur han har kunnat bli så mullig? Förmodligen ungefär av samma anledning som att jag under vintern har gått upp 4 kilo. För mycket mat och för lite motion. Men nu ska det bli ändring må ni tro!


Beach 2011, here we come!

Träning i solsken

Underbart solsken idag och jag har verkligen tagit tillvara på solstrålarna må ni tro! Först inledde jag dagen med att träffa Sofia. Vi gick en promenad i skogen och såg spår efter både räv, rådjur och vad vi tror kan ha varit en varg. Sedan gick vi till fotbollsplanen, lånade ett bås och drack varm mintchoklad och åt kärleksmums. Det var lika gott som det låter! Efter fikat blev det lite träning på den plogade parkeringen. Sune och jag lekte, bytte saker och tränade egentligen mest "det är skitkul att följa med matte och gå vid sidan". Jag försökte att tänka på belöningsplacering och att belöna när jag tyckte att han var nära den målbild jag har i mitt huvud. Det vill säga; tätt invid min sida med sin bog vid mitt knä, huvudet riktat uppåt med ögonkontakt och viktigast av allt = härlig attityd! Jag vill gärna att han ska tycka att fotgåendet är jättekul. Tänk om jag i framtiden kan säga att jag har en hund vars starkaste moment är fotgåendet. Det moment som med Goliat har känts som Mount Everest att bestiga. Det hade varit nåt det!

Fina Sofia och hennes Frodo

"High five!"