Handgranat!

Idag gick vi rakt ut i blåbärsriset. För nu är stigarna i skogen så där förrädiska.

Idag band jag upp Sune och tränade "upplet av vante" med Goliat. Egentligen handlade övningen om att Sune skulle träna på att vara uppbunden. För Goliats vantupplet är verkligen inte helt lysande och ingenting jag egentligen slösar tid med att öva på. Det är mest en "nu ska Goliat springa bort från oss"övning.
Det gick jättebra!
............
Tills jag efter att ha tränat färdigt med Goliat knäppte loss Sunes koppel.
Det var som ett råka dra ur sprinten på en handgranat och sen kasta iväg den.

Han, som hade suttit som ett litet ljus, så snäll och tyst, fullständigt exploderade. "DET ÄR MIN TUR! MIN TUR! HURRA! MIN TUR! JAAAAA!" Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut kanske. Han sprang rakt över Goliat fjorton gånger, drog fem repor i skogen, rundade min ben och var nära att dra omkull mig när han fastnade i kopplet jag höll i handen, fiskade upp en kotte som han slängde med och så tillbaka till stackars Goliat för att trycka upp sitt fynd i hans ansikte. Jösses säger jag bara. Jag blev helt matt.


Efter rejsandet fick vi i alla fall till lite stadgeträning i sittkommandot. Sune satt, jag kastade mina vantar runt honom, plockade upp dom, kastade dom, plockade upp dom. Sen tränade vi lite byteshandel. Jag funderar på att använda mina dummys i stadgeträningen fortsättningsvis. Han får inte ha dom alls ännu och därför är det ju inget värde i dom för honom (jo, men ungefär lika mycket som för cigarettpaket, tomburkar, gamla snorpapper och små små gruskorn).

Jag ger upp

Gruset och leran vinner!
Igår tog jag och hundarna en kort runda på gärdena som kvällspromenad. Så klart hittade Sune en härlig bajskorv av obestämd karaktär att gosa in sig i. Goliat såg ju som vanligt ut som att han hade tagit ett dopp i lervälling. M stod mest och gapade och var stum som en fisk när vi kom instormandes.

Så när vi kom in var det bara att lotsa båda hundarna in i det trånga badrummet och påbörja projekt rengöring. Promenaden tog 30 minuter, rengöringen tog 40 minuter. Ja, för det är ju inte bara att skölja av hundarna (och schamponera den som luktar kattskit). Nejnej. Sen måste du torka hundarna, städa badrummet, hänga upp handdukarna, dammsuga bort allt grus från hallen, köket, badrummet och efter detta även duscha själv för att du blev så svettig. Är det inte härligt att ha hund, så säg?

Byta saker

Imorse lekte jag och Sune "byta leksak"leken igen. Den leken har fungerat jättebra inomhus, men när vi är ute har han haft en tendens av att hellre leka "Sune springer runt och kastar med sin leksak"leken hellre än att leka med mig. Men idag hände det något med hans beteende! :) Som av ett under började han komma in med sin leksak för att få den andra. Jättehärlig attityd och det kändes verkligen som att vi båda hade jätteroligt!

Sune hjälper mig att plugga!

Hundarna fick också gå varsitt spår. Snön har liksom smält tillräckligt mycket för att lägga spår. Vilken lycka!! Goliat spårade slarvigt idag, men efter första vinkeln skärpte han sig och fokuserade fint på uppgiften, om än lite väl ivrig. Han var helt galen med kamptrasan också, jag har aldrig sett honom sån förut. Han släppte knappt när jag sa "tack" heller. Vilket jag i sammanhanget ser som något positivt. Tänk vad lite konkurrens kan göra? Det är som rena rama dunderkuren.

Sune spårade också kalasbra. Han fick ett rakt 50-metersspår. Men det känns som att jag faktiskt kan avancera ganska snabbt med honom, det ser ut som han aldrig har gjort något annat i hela sitt liv. Näsan som klistrad mot marken, direkt i spårkärnan, svansen hysteriskt viftandes. Så himla härligt att se, jag gick bakom med ett fånigt flin.