Kriterier, Cecilia. KRITERIER.

HAHA! Alltså, jag blir så trött på mig själv!
Samtidigt som denna trötthet infinner sig så inser jag ju också hur otroligt mycket jag lär mig på att ha en hund som Sune.

Jag håller på att jobba bort klossen förstår ni.

Detta gör jag genom att ersätta "klossen" (som nu visserligen består av en mycket platt bok) till ett papper. I bytet trampade Sune någon gång på min fot istället för på pappret. "Äsch, vad sjutton" tänkte jag. "Det var ju nära!", KLICK och belöning.
......
Efter ett par repetitioner hade han lärt sig att man skulle stampa på mattes fot för att få godis.....
Maken till snabblärd hund får man väl leta efter, jösses!?


Jag finner inga ord. Jag finner inga ord.

Ja, det här var ju bara ett tramp, men "there is plenty to go around"! i övriga filmklipp från våran lilla träningsstund.

Jag hoppas att han är av den mer förlåtande sorten, för det tillhör ju ovanligheterna att jag upptäcker mina fel och brister så här tidigt i inlärningsprocessen... Efter att ha upptäckt min stora miss och valt att inte belöna fotkross så fick jag bort det beteendet efter bara ett par repetitioner. Han kan också förflytta sig med mig i halvsteg runt pappret, så det är verkligen lovande inför vänstersvängarna. Jag lovar att ni får se det på film en annan dag (just nu får ni tro mig på mitt ord, och det är ju kanske inte så tillförlitligt).

"Hej, jag heter Cecilia och jag är en usel hundtränare".
"Hej Cecilia!"

Välkommen våren

Denna lilla fotosessionen utspelade sig efter min och Goliats långpromenad på kvällskvisten.
Visst är det trevligt med vår, men när det innebär att man måste duscha åtta smutsiga hundben efter varje promenad, dammsuger två gånger per dag och ändå hör att det knastrar under fötterna när man går omkring på golvet... Då längtar man bara efter snustorr sommar (eller varför inte snustorr vinter).

Jag och Goliat hade för övrigt en jättehärlig kvällspromenad på tu man hand! Jag lekte jaktlekar så det stod härliga till. Förstår faktiskt inte riktigt varför jag inte tänkt på hur taggad han blir när han får jaga saker. Varför inte utnyttja hans jaktlust till min fördel? Jag använde min lilla roadkill-kanin och drog den i en åtta på marken. I början jagade han den lite lamt, men då drog jag den retsamt snabbare- så där så han precis inte nådde den. Då tände han till vill jag lova!

Vi körde också sökövningar i mörkret på en åker. Efter jaktleken var han supertänd och kampade med trasan jag hade gömt så han liksom flög i luften och lät som en varulv. Fotgängarna som passerade oss såg faktiskt lite smånervösa ut. Kamphunden Goliat!

En sista notis: Veckans klickeridiotiövning är att lära hunden att bubbla i en skål med vatten. Alltså samma övning som man gjorde på simskolan när man var liten, om ni minns "koka kaffe"?
Återkommer med film!

Underbar dag i solsken

Jag har haft en helt fantastisk dag! Det är på både gott och ont som kameran finns med i allt jag gör. Idag valde jag att låta kameran få ligga kvar i bilen och istället njuta av att själv befinna mig i nuet. Ibland kan det nästan bli för mycket "försöka fånga ögonblicket på bild" och för lite av att faktiskt VARA i ögonblicket, om ni förstår hur jag menar?

En bild från förra helgen

Nåja. Idag har i alla fall jag och Sune haft en roadtrip. Goliat har fått följa med husse på jourrundan och avslutat kvällen med att gå på släktkalas så han är också toppennöjd och belåten.
Jag och Sune inledde dagen med en helt underbar valpkurs i strålande solsken. Idag var det spår på schemat. Vi fick alla lägga varsitt spår uppe på den hårda skaren på appellplan. Jag valde att lägga ett vanligt spår, med leksaken lite dold i slutet. Sune har, som ni vet, gått ett spår innan (som dessutom var ett näringsspår). Jag trodde jag skulle tappa hakan när han tog upp mitt spår från första steget, gick med näsan djupt ner i spårkärnan hela vägen och hittade spårslutet jättefint. Helt fokuserad på uppgiften hela vägen. Vilken kanonhund! Jag kan knappt bärga mig till snön smälter "på riktigt" och vi kan komma igång med spår ordentligt. WOW!

Som om inte detta var nog så var han också med på instruktörsutbildning i Tidaholm på kvällen. Han skötte sig ypperligt, låg och sov under bordet, fick träna "stanna kvar" när matte hämtade allt gott vi blev bjudna på (man blir tjock av att gå instruktörsutbildning, I tell you) och jag hade otroligt trevligt tillsammans med mina kurskompisar. Sen åkte vi hela vägen hem och här är vi nu. Kvällsmaten är uppdukad och Sune är vild. Han har ju vilat i bilen, så nu är han redo för nya äventyr. Jösses säger jag bara. Vilken energi! Själv är jag helt slut och ska däcka framför teven.

Sune bloggar lite?

"Denna fina säng säger hon den där matten att jag fått ärva av en schäferflicka som heter Vinna.

Tydligen var det tänkt att jag skulle ha den i ett par månader. Sen hette det att jag "skulle bli för stor". HA! Jag ÄLSKAR min säng! Det spelar ingen roll hur många andra sängar matte än ordnar, hur fint hon än bäddar eller hur bekymrad hon ser ut när jag knör ner mig i den här. Den enda sängen som går att sova i är den här, mmmm, min fina säng! Den är så praktisk! Man kan rulla ihop sig i en liten liten boll i den, eller så kan man ha den som huvudkudde, eller rumpkudde. Den går också bra att gräva gropar i och gömma saker under samt bära runt på i lägenheten. Hon den där har hotat med att det kommer en ny säng på posten nu i veckan. Men det vet vi ju alla hur det kommer att gå med den sängen......"

En matte och en Goliat på tu man hand

Idag har Sune varit med Mattias på jobbet. Själv har jag haft kvalitetstid med både mig själv och min lilla Goliat. Vi har gått långpromenader och filosoferat över livet.
Mitt i skogen stötte i på ett hundekipage, det var någon kamphundskorsning och hennes ägare. Jag kopplade Goliat och väntade medan han ropade på sin hund. Och ropade. Och ropade. Han blev argare och argare och hunden blev mer och mer osugen att springa till honom. Det var ett sånt där klassiskt misstag.
Jag gick också förbi den uppbundna schäfern. Även där skedde ett sånt där "men åh så klassiskt", hunden skäller och ägaren står på trappen och "skäller" hon med. "TYST! *voff voff* TYYYYST! *voff voff voff*"

Då tänkte jag på mig själv. Det är inte alltid så lätt att se sig själv och sina handlingar objektivt. Självklart tycker jag att jag har gjort "alla rätt". Ändå har jag en hund som är som ett panikångestplåster och som inte kan vara ensam mer än fem minuter. Inte ens det om jag faktiskt går hemifrån på riktigt, utan bara om jag stannar i trapphuset.

Igår ringde min uppfödare till mig. Vi hade ett snack om mina ensamhetsproblem. Ja, jag har ju inga problem att vara ensam, men Sune har ju det. Jag fick råd om hur jag skulle göra, vad jag skulle prova. Vi får se om det ordnar sig till slut!

För övrigt uttalade Mattias just ord jag aldrig nånsin trott att jag skulle få höra i kombination med varandra.
"Shit, vad Goliat luktar gott!!!"
Sune luktar nämligen värre än en sunkig gammal handduk som blivit bortglömd i gympapåsen. I alla fall enligt Mattias arbetskamrater. Själv har man ju vant sig, haha... Så hemskt!! Imorgon blir det bad av hund på schemat.

Lite Sunebilder

Efter lite redigering tyckte jag ändå att några av bilderna från morgonpromenaden var okej att visa.

"Hej, jag är en älg!"

Kompisar

Goliat leker sin favoritlek. Som heter springa runt och gläfs och försöka få den andra hunden att jaga mig.

Idag tog jag med kameran ut, för himlen var helt klarblå och jag hoppades kunna fånga några fina bilder på pojkarna när dom sprang. Tyvärr hann det, på typ tre minuter, komma in mängder med gråa moln så det blev knappt några bilder alls (i alla fall inga som är värda att visa). Istället får ni hålla till godo med en liten film.
Det är så himla skoj att se dom leka med varandra. Dit Goliat går, går också Sune. Han har inte ögon för något annat- bara det hans största idol Goliat hittar på. Emellanåt slänger han dock ett ögonkast på vart nu hon-den-där är nånstans och när jag ropar kommer han som en liten missil. Det är skoj att hundarna är kompisar, men jag föredrog faktiskt när Goliat inte lekte med Sune alls. Nu vill det till att vara rolig för att kunna konkurrera om uppmärksamheten. Som sagt så satsar jag hädanefter på separata promenader. Men morgonrundan får dom alltid bli med på, båda två.

Mardrömspromenad

Fy tusan alltså. Morgonpromenad from hell.
Inleddes med att hundarna drog åt varsitt håll och jag nästan började gråta av vanmakt och frustration. Jag måste börja gå mer separata promenader för att få ordning på Sunes koppelgående. Han går bättre när han har fått springa av sig den värsta energin och när Goliat inte är med. So much för "åh vad bra det går att gå med två hundar"uttalandet. Nåja. Jag tröstade mig med att beställa hem Canis-numret med den där artikeln som jag inte minns namnet på men som handlade om att "det första året läggs grunden för resten av hundens liv". Synd att man inte kunde beställa hem tålamod och hopp på burk också.

Nåja. Ni har inte kommit till den smaskigaste delen av min morgonpromenadsberättelse. Jag tror jag byter tempus också, för att göra det lite mer spännande.

Väl ute på fälten släpper jag Sune och känner äntligen lite sinnesfrid. Men den friden varar väl i cirka 5 minuter, tills den störs av en bandhunds vansinnesskall. Den schäfern går vi alltid förbi och det är aldrig några problem. Men just den här morgonen störs det vanliga galna vaktskällandet av ett rungande "HIIIT!" och ett annat, obekant skall. Jag tittar ut på fältet för att lokalisera källan till detta okända ljud, och ser en stor rottweiler komma galopperande, med raggen rest ända ut i svanstoppen. Den gör halt med jämna mellanrum och ser ut som en panter på jakt. Låg kroppshållning, hög svans, ragg rest, jag anar att läpparna fladdrar när den morrar. Det är ju egentligen helt osannolikt att jag skulle se en fladdrande läpp på sånt avstånd, jag måste ha ögon som en falk. Jag tar ett krampaktigt tag i Goliats koppel, ja ni vet så där emot alla hundträningsråd man nånsin har fått. Vilket givetvis resulterar i att Goliat ser sig vilt omkring med svansen rakt upp i skyn och med en blick som säger "vem muckar??! VEM!!?!" Själv känner att paniken stiger i bröstkorgen. What to do?! What to do?! Skogsbrynet är nära så jag sätter av galopp jag med. Mycket smart drag där Cecilia! Sätta igång 55 kilo jaktinstinkt har ju alltid varit en bra idé. Ser i ögonvrån hur rottisen sätter av efter oss, men hindras som av ett mirakel (tack Gud eller annan värdslig kraft) av en damm och ett staket. Där står den sedan och försöker hitta en väg runt. Jag kastar en blick på hunden och inser att det förmodligen inte är en rottweiler, den liknar vid närmare granskning mer och mer en övergödd labrador. Men det har jag inte tid att reflektera mer över, för jag och mina hundar kutar rakt in i skogen där vi gömmer oss bakom ett träd. Ja, ni läste rätt. Här fortsätter vansinnet. Varför fortsatte jag inte bort? Varför stannade jag? Det är som i en sån där skräckfilm när den halvnakna tjejen springer upp på övervåningen och gömmer sig i garderoben istället för att springa ut.

När rottisen/ eventuellt asfeta labradoren inte längre ser oss vänder han och sätter av mot bandhunden istället. Under tiden detta utspelat sig har hussen stått på andra sidan fältet och ropat "Hit! Hit! Hit!" som en slags bakvänd hejarklack. Uppenbarligen utan önskad effekt.

Nåja. Det hände ju ingenting, och när vi hade gått vår lilla runda i skogen och kom tillbaka till platsen syntes inte hotet till, så antingen hade den jagat vidare efter små läckra byten eller så hade hussen äntligen rört på fläsket och fått tag på sin hemska hund. Jösses, vilken pärs!

Rätt dålig bild, men den är tänkt att illustrera Sunes favoritlek.
Den som heter "tränga in Goliat i ett hörn".

En vanlig kväll

....... i den gröna dimman....
Sunes fisar är värre än ruttna ägg.
Dags att byta foder? Jepp.
Annars har jag satt ut en annons om dagmatte
och har redan fått en hel del intressanta svar.
Känns genast lite bättre i magen inför
praktiken i slutet av mars.

Klickeridioti, vecka 2

Utmaningarna fortsätter! Denna veckan är tanken att jag ska försöka lära Goliat att gäspa på kommando.
Det går framåt. Just nu gapar han visserligen mest. Själv har jag nästan kramp i käken efter att ha gäspat och gapat mest hela tiden det senaste dygnet, i inlärningssyfte då.



Som ni ser hänger förra veckans trickträning gärna med. Han tycker om att vifta med tassarna.
Snygg snusläpp han får va?

Idag har det varit härligt väder må ni tro! Snön smälter bort, broddarna har åkt av skorna och jag och hundarna gick en lång promenad i skogen på förmiddagen, i strålande solsken. Ett litet moln på himlen är väl att jag inte vågar ha Goliat lös tillsammans med Sune, så han fick gå i koppel större delen av promenaden. Jag är rädd att han drar på vilt. Goliat verkade ändå vara nöjd med arrangemanget och vi gick en egen promenad nu på kvällen, bara han och jag så nu sover han sött på sin filt.

Jag och Sune har påbörjat lite haltträning längs med väggen. Han förstår för fort vad jag vill att jag inte hinner med. Det hela slutade med att jag hade klickat fram ett hoppande monster. Han hoppar liksom framåt på rumpan, erhm... Men, för att vara lite positiv, så skuttar han ju rakt i alla fall! hehe
Vi har också shejpat att han ska backa rakt bakåt från mig. Det gick ganska bra. Han bjuder ligg, sitt och ingångar hej vilt, men när han väl har fått två klick på stå så förblir han ståendes. Han är lite "klickerklok" ändå och tänker så det knakar...

"Hunden i TV"

Gör som min vän Hanna och slänger in en länk till en jätteintressant diskussion om hundar i TV som gick på kunskapskanalen för någon dag sedan.

UR's hemsida :Mycket bra hundfolk säger tänkvärda saker. Länken tar er till Reino Oskarssons föreläsning. Reino är den man som jag och Hanna fick förmånen att gå M1 och M2-utbildning för! Men om ni klickar runt er hittar ni både kända och okända människor som pratar om otroligt intressant saker. Själv tyckte jag bäst om Per Jensens föreläsning "Hundar är inga vargar". Mycket nöje!

Helg full med stoj och så lite klickeridioti

Sorkhopp

Igår var jag och Sune på 3-årskalas och jag bjuder på lite bilder från tillställningen. Annars har jag och hundarna haft en trevlig helg, med mycket kurs, sol, god mat och trevligt sällskap. Imorgon är det måndag igen, åter till verkligheten. Jag hoppas på en sovmorgon men jag tror att Sune misstycker.

Sune, 5 månader

Sune och Felicia, födelsedagsbarnet. Självklart hjälpte han till att öppna paket också!

Jag har inte glömt utmaningen! Hur har det gått för er? Ingrid, Mona, Nathalie? Någon mer som inte gett sig tillkänna, men som ändå hakat på utmaningen?
För mig och Goliat har det gått jättefint! Denna veckas trick att klicka in är enligt bukefalos klickeridoti att GÄSPA. Detta blir en utmaning må ni tro! Men det ska bli skoj att se om jag och Goliat lyckas.

En otroligt charmerande Sune och så en liten bild på dagens inköp

Goliat blev hämtad av Magnus med Kila imorse och har fått ägna sin dag busandes med sin favoritflickvän i solskenet. Det känns skönt att han får röra på sig ordentligt, det var flera veckor sedan han fick en riktig långpromenad och han hade nog överskottsenergi så det räckte och blev över.
Jag och Sune for iväg till Arken Zoo för att hitta en sko med bättre passform. Den jag köpte igår ramlade nämligen av honom på morgonrastningen, och det räckte med ett par steg för att såret skulle börja blöda igen.Suck. Det blev även en sväng till Apoteket för att fylla på omläggningsförrådet, det går åt omläggningsmaterial i rasande fart när det bara ramlar av hela tiden... Nu köpte jag i alla fall följande:

• Blodstillande vadd
• Självhäftande gasbinda
• Annan självhäftande linda i färgglad färg
• Sterila kompresser (såna som inte fastnar i såret)
• Hudvänlig tejp

Nu ska vi allt komma till rätta med det där trampdynesåret en gång för alla! Den självhäftande gasbindan verkar fungera fint (eftersom den fastnar lite i pälsen) så nu hoppas jag att min omläggning ska sitta kvar bättre, och med den nya skon går han som vanligt, den andra skon var som ett dasslock och han tyckte det var jättestörande.

Tassförband

Ja, gott folk. Jag har just haft mitt livs första lektion i tassförbandets ädla konst. Nästan helt improviserat, med lite "man tager vad man haver"tema. Jag har aldrig haft en skadad hund förut. Jag trodde att skon jag köpt skulle räcka till Sune (och att han kunde ha tassen fri inomhus) men såret har börjat blöda igen så nu ville jag göra det riktigt.
Lättare sagt än gjort vill jag väl påstå.
Men efter att ha spolat rent såret, lagt en steril kompress (som jag rotade fram ur mitt "första hjälpen-kit") och fixade och donade så fick jag faktiskt till det!!!
.....................
I typ en minut, tills Sune hade dragit av sig det igen.
Nåja. Jag har precis lindat om det igen så nu får vi se om det vill sitta kvar.
Sune är olyckligare än olyckligast.

Klickerträning ikväll igen ! Jag är inne i ett flow.



Klossträning med Sune. Lite joxigt med handen där mot slutet dock.


Goliat fick utveckla vårat söndagstrick vidare till något som jag tänker mig ska bli "spansk skritt".

A bloody day

Jag och Goliat på promenad runt Aspö gård

Jag kan inte rå för det, men hela kroppen spritter av vårkänslor. Kan någon klandra mig när snön smälter, solen skiner och fåglarna kvittrar? NI ÄR TRE MÅNADER FÖR TIDIGA! kände jag för att ropa till dom idag när dom kvittrade som värst.

Jag själv kvittrade inte speciellt glatt imorse efter morgonpromenaden. Jag hade släppt in hundarna, satt mig tillrätta vid datorn och tittade ner på golvet- på ett rött blodbad. Det var röda tassavtryck över hela golvet och mitt i allt låg Sune, helt smetig. Blod har ju en tendens att se "mer" ut än vad det är, och efter en visitation och dusch av tassar lokaliserade jag skadan till en rispa i en trampdyna. Suck. Så nu får jag hålla stenkoll och Sune får ha sko på sig på promenaden. Otursfågeln Sune.

För att trösta oss åkte jag och handlade en jättebra matbar till vovvarna. Jättebra- tills jag insåg att den inte fick plats på den platsen i "köket" där jag hade tänkt ställa den. Grattis. Nu får jag ha den framför teven eller precis vid sängen eller nånting. Jättemysigt.
Det blev ett nytt halsband till Sune också, eftersom jag varje gång jag ska ta av det han har nu råkar dra med hans öron (han har så himla brett huud). Jag köpte storlek 55 på halsbandet. Kan ni fatta det? Det kan inte jag. Visserligen är det ju för stort än så länge. Meeen han växer väl i det på någon vecka kan jag tro.

"Jag kommer vara hård"

Ujujuj, ni anar inte hur grillade vi blir på vår "distanskurs" i hundträning via msn! Det är så man blir svettig! Efter instruktioner från Jessicah har jag fått ändra struktur på min lilla klossträning och här har ni resultatet:


Jag ser redan nu att jag fuskar med det sista steget så att han inte hamnar hela vägen in till
min sida. SKÄRPNING! En annan notering jag gjort är att JAG står fel i förhållande till "klossen".
Hans tassar är ju för långt fram om jag står framför boken och inte vid sidan. Haha, så pinsamt!

Klickerregler:

• Håll käft när jag klickar (annars blir effekten att jag nästintill avklickar honom)
• Våga vänta ut honom, han kommer inte att tröttna! (sluta rycka som att jag tänker hjälpa honom vilken sekund som helst)
• Ha tydliga steg, när han klarar ett steg- klicka inte det utan gå till "nästa nivå" (med andra ord, ha en tydlig plan... vilket jag suger på att ha. Men jag ska bli bättre.)

(I detta sammanhang är stegen:

1. Kliva upp på klossen
2. Snurra med mig på klossen
3. Förflyttning utan att jag rör på mig
4. Stegra antalet steg in till sidan (här är vi nu!)
5. Kunna snurra in till sidan ett helt varv (och då ska givetvis matten stå rätt i förhållande till boken också)
   
6. Jobba bort klossen)

Annars har dagen varit en sån där vardaglig dag. På förmiddagen gick jag och Goliat en promenad på tu man hand (Sune fick sitta i bilen). Vi körde igenom några av tvåans moment och han var taggad till tusen. Sen åkte jag och Sune till min vän Maria och gick en promenad tillsammans med henne och hennes goldenvalp Molly. Vi behöver gå med andra hundar för att Sune ska lära sig att sköta sig i kopplet även i dessa sammanhang. Bitvis riktigt trevligt, bitvis hysterisk valpsammandrabbning med trassliga koppel och halktjut från mattarna. Nåja. Vi fick med oss en 10 kilos tunna med Eukunubafoder hem, man tackar!

Bild på Goliat från februari 2010

Eftermiddagspromenaden ägnades åt att försöka skaffa lite förslitningsskador, i form av att koppla loss en Goliat med överskottsenergi medan Sunemannen fick gå kopplad. Det blev inte så många filosofiska tankar på den skogspromenaden inte. Bättre lycka nästa gång!

Vardagslyx och grästuvor

Till min stora glädje har det smält bort en hel del snö på Garnisonen. Tillräckligt mycket för att jag skulle kunna lägga ett kort näringsspår till Sune. Sunes första spår! Vad spännande! Jag passade på att lägga spåret under promenaden med Goliat. Perfekt att träna kvarsittande, snacka om att vara effektiv?

När det var dags för Sunes spår kopplade jag honom och gick över spåret som på en vanlig koppelpromenad. Han ble genast intresserad av min vittring och följde den. Han förstod absolut inte vad han höll på med (så klart), men jag tycker ändå att han gick ned i tempo, höll näsan relativt lågt och hittade till spårslutet där det blev full fest. Nu ser vi fram emot att hinna utnyttja denna gräsremsa fler gånger innan nästa omgång snö kommer i slutet av veckan.

Innan spåret fick Sune tokspel på en annan gräsplätt. Det är inte lätt att vara vintervalp och aldrig ha sett barmark i hela sitt liv! Tyvärr fick jag upp kameran precis när galenskapen hade lagt sig.

Så här trött blir man efter promenad

För Goliats del blev det promenad med bara matte medan lillebror fick sitta i bilen. Vi gjorde lite aktiveringsövningar och tränade på att han ska gå på höger sida på kommandot "sidan". Det fungerar verkligen bra! Det känns så himla lyxigt att, när man får människomöte, bara kalla in sin lösa hund, säga "gå här" eller "sidan" beroende på vilken sida man vill ha hunden på, gå med rak rygg förbi personen med en hund lunkande vid ena benet. Det, mina vänner, är vardagslyx när den är som bäst!

Klickeridioti, vecka 1

Oj! Det gick snabbare än jag trodde att klicka in veckans trick med Goliat. Jag funderar på om morgondagens klickerövning får bli att lyfta ett bakben istället. Framtassarna vevar han gärna med nämligen, så utmaningen bestod i att klicka med tillräckligt bra tajming för att han skulle uppfatta att det var stilla tassen skulle vara. Givetvis kan man höja kriteriet så att han håller tassen stilla en längre stund också. Men... nää :P


Goliats onödiga trick nummer 134!

Utmaning

Ja, målet med veckan får väl bli att undvika benbrott?

Blixthalka, isgata, fruktansvärt väder utomhus. Därför får man aktivera sig inne istället!
Jag har haft förmånen till lyxig inomhusträning två dagar i rad, men idag tog lyckan slut och jag får förlita mig på hallträning på tre kvadratmeter.

På forumet jag är medlem kom någon på idén med veckoutmaning. "Klickeridioti". Denna veckas utmaning är att klicka in att hunden ska kunna lyfta ena framtassen och hålla den där. Jag och Goliat har antagit utmaningen och ska börja träningen idag! På söndag redovisas resultatet med filmklipp på forumet.

Även om ni inte är med i forumet kan ni väl anta utmaningen ?
Kom igen nu!

Hundigt värre

Idag har jag haft en sån där härligt hundig dag må ni tro! Den inleddes med valpkurs på Brona med Sune. Det gick kanske inte så där lysande och jag fick inse att jag får använda tillfällena till "träning i annan miljö". Kontaktövningar och koppelgående och så där. Han är duktig när det är träning inomhus och i passiviteten. Det är detta med att passera hundar och föremål på nära håll som inte fungerar så lysande...

Efter kursen var det nästan bara hem och vända i dörren, för då for vi tillsammans med klubbkompisar till Falköping för ridhusträning. Goliat tyckte miljön var lite utmattande, men fick köra rallylydnadsbana och agilitybana ett par gånger. Agilityrundorna gick superbra! Att få springa genom tunneln ett par gånger fick Goliat på strålande humör och han sprang som om han aldrig gjort annat. Han är verkligen en naturbegåvning när det gäller denna gren.
Sune då?
Ja, han fick sitta bunden vid sargen. Det gick faktiskt över förväntan! Han hade sele på sig utifall att han skulle få tokspel, och det fick han ett par gånger. Men annars var han väldigt sansad. Vi tränade också lite kontaktövningar och satt och tittade på agilityhundarna när dom sprang förbi. Lite frestande var det väl att springa efter, men han skötte sig faktiskt väldigt fint.
Nu håller jag tummarna att någon i klubben hittar ett ridhus i närheten av Skövde så vi får ihop några fler träningar i vinter. Helst av allt hade man ju velat ha en gång i veckan, men det kanske är önsketänkande.

Nu ska vi vila resten av kvällen, både jag och Sune är helt slutkörda.

Ridhuskillarna!

Klossträning

Så här ser min och Sunes klossträning ut för tillfället. Jag använde hans kvällsmat som godis och tyvärr råkade han efter en liten stund inhalera en torrfoderkula. Men var inte oroliga, när jag stängde av kameran kom den upp och hamnade i rätt kroppsutrymme. Jag tycker att han är duktig med fotarbetet!

Kooikerträff

 Idag har jag och hundarna varit på kooikerträff! Helt underbart var det, då personen som anordnade denna träff driver ett hundpensionat där hon även har gjort iordning en inomhushall. INOMHUSHALL, kan ni fatta det?? Jag och Goliat tränade på agility och rallylydnad så det stod härliga till, helt underbart följsam var han och tyckte det var superkul att springa i tunnlar och klättra på hinder. Rallylydnaden gick också strålande, trots störning och att vissa av rörelserna var längesen man utförde.

Sune skötte sig också bra. Han fick vara med Leif i fikarummet och låg på en filt och vilade. Mellan varven tog jag ut honom och rastade och det var väl egentligen det enda tillfället då kameran åkte fram. Övrig tid hade jag fullt upp att hålla ordning på broddar, hundar, vantar och händer och fötter.

Morgonguld har stund i mun. Eller hur det nu var.

Den ständigt poserande kooikern.......

..... och den galna jaktgoldenvalpen utan någon som helst självbevarelsedrift....

.... har tillbringat morgonen vid golfbanan.....

..... där de har tumlat runt i snön.

.... precis så som det är tänkt att små hundar ska....

Träningsdagbok, torsdag

Sune

Ligg
Han bjuder ligg det första han gör nu när han vet att det lönar sig. Han har bra fart ned, men bli lite frustrerad när det inte är det jag vill. Jag ska akta mig för att träna samma sak för många gånger i rad med denna mannen, han lär sig fort. Jag har börjat sätta kommando på rörelsen.

Stå
Jag använder shejping och väntar ut honom från sitt, som är det han alltid bjuder först (sen är det ligg och sen är det lite frustrerat och sen när han reser sig får han godis). Han förstår snabbt och har gjort flera fina repetitioner under dagens pass.


Backa
Tränar in detta i samband med Stå-träningen. Belönar alla bakåtrörelser. Målet är att han ska lära sig att backa rakt bakåt ett par meter, detta för att underlätta för tekniken i övriga rörelser samt förbereda inför klossträningen.

"En lydnadshund måste ha god bakdelskontroll, både rakt bakåt och sidlänges. För bästa resultat använder man så få hjälper som möjligt, och fokuserar istället på att få förstärkt början på rätt beteende (första steget) så ofta som möjligt." -Fanny Gott

Jag ska också klura ut ett trick som jag ska träna in och visa på avslutningen för valpkursen (alla ekipage i kursen har fått denna läxa). Jag funderar på att ha klossträning som drömmål. Men mer realistiskt kanske är att ha tränat in att kunna backa rakt bakåt? Jag får fundera lite på det.


Goliat


Spansk skritt
Tränar genom att han ska dutta med varannan fot på mina ben, jag sitter ned. Han förstår snabbt, även om han verkar vara "högerhänt", dvs han använder gärna högertassen oftare än vänstertassen.



Kryp
Startar honom från ligg med nosen i backen och drar en godis på golvet samtidigt som jag säger kryp, "the old fashion way". Han förstår bra, men det blir nog svårt att jobba bort hjälperna (jag sitter på golvet, jag drar en godis på golvet).

Dammsugarpåsar

Doftkulor till dammsugaren

Tänk att man till och med kan beställa dammsugarpåsar via internet?

Jag som är så glömsk har varit i affären ett flertal gånger och kommit på vid dammsugartillbehören att jag, ännu en gång, har glömt att ta med mig namnet på min dammsugare. Därför sökte jag på dammsugarpåsar och kom till www.dammsugarpasar.nu. Jag köpte påsar och doftkulor, dom skickar samma dag man beställer så jag ser fram emot att städa i övermorgon när mina tillbehör anländer!

Idag har jag och grabbarna grus varit ute i solskenet och vandrat runt garnisonen. Jag har inte använt bilen på ett par dagar, vilket faktiskt känns rätt skönt. Det har blivit lite väl mycket av den lyxen de senaste månaderna, men det ska bli bättring. Nu när Sune är lite äldre är jag inte längre livrädd att slita ut hans kroppsdelar så nu kan vi faktiskt gå lite längre sträckor och behöver inte transportera oss med bilen så fort Goliat ska skita (ja, för se Goliat gör inte sånt på innergården. Nejnej. SKOG ska det vara).

Idag skötte båda sig väldigt fint i kopplet så det gjorde mig mycket nöjd. Dom busade även en hel del när de fick vara lösa tillsammans, men jag har infört "busregler" också, som är ganska enkla- när jag tycker det räcker så räcker det. Punkt slut. Goliat är helt stel av slem efter att Sune har hängt i hans svans, rygg, ben, öron och mungipor.

Hundmöten och människomöten går lysande med Sune, det är bara att säga "gå här" så trippar han så fint vid sidan i väntan på en godisbit.
Däremot de fåtal gånger han FÅR hälsa på hundar...
Oh boy säger jag bara.

Han klampar över dom som en dromedar i flykt från elden. De stackarna som blir utsatta för hans så kallade lekinviter (som mer liknar seriekrockar) får vara glada om dom inte bryter benen av sig. Jag vet inte om detta är normalt? Jag önskar jag kände någon med en riktigt tjurig och stor tik som kunde sätta honom på plats en gång för alla. Han behöver verkligen lära sig att veta hut.

Från den ena dagen till den andra

Idag provade jag att ställa mig upp när vi tränade. Jag är mållös. Det är ju helt fantastiskt att ha en lättlärd hund!! Det enda jag har gjort från idag till igår är att idag provade jag att ställa mig upp och ha leksaken bakom ryggen. Det är ju ganska stor skillnad på att sitta ner och hjälpa till med leksak och hand kan man tycka. Men Sune fattar ändå, jamenvisst sörrö.
Oj, vad svettigt det är med inlärningen när hunden fattar allting på en gång ;)
Goliat är måttligt road av våra förehavanden från sin majestätiska plats i soffan!



Sune tränar ligg, dag 2

Regler

"Det var nåt med att man inte fick ligga under täcket? Eller?"

Idag har jag och hundarna varit ute på en halkig morgonpromenad. Goliat fick några upplet och Sune fick vara uppbunden, denna gången tog jag på honom sele så att han inte skulle bryta nacken av sig. Jag är nöjd med resultatet och ska fortsätta med sele och uppbindning. Ibland har man inte med sig bilen och då är det bra att kunna binda den ena hunden.

Annars tränar vi ensamhet här. Jag har sprungit ut och in flera gånger redan. En minut är jag borta. Förut när jag stod utanför dörren och väntade hörde jag en oroväckande duns. Jag tänkte att det var Sune som hoppade på dörren. Jag avvaktade en liten stund och gick sedan in, men när jag försökte öppna så låg Sune i vägen. Dunsen var alltså när han lade sig på hallmattan. Det måste ju ändå räknas som ett framsteg?

Jag tycker att Goliat krymper för varje dag som går. Numera går han under smeknamnet "Lille gubben". Det kan väl inte vara så att det är den där andra, älgkalven, som blir större och större? Näe, omöjligt. Han är ju mattes lille bebis, inte kommer väl han bli så hiskeligt stor??

"Ligg!"

Som sagt så har jag och Sune lyckats komma till ett genombrott vad gäller inlärningen av ligg.
Ligg är ju en minst sagt viktig rörelse, både i vardag och lydnadsträning. Därför känns det extra skoj att han verkar ha rätt teknik naturligt, även om jag nu till en början belönar alla lägganden. Det gäller att inte vara så petig. Som ni ser på filmen använder jag för tillfället mycket hjälp. Jag sitter på golvet, jag använder leksak/mina händer. Fällen är ju också en form av hjälp, även om jag faktiskt fick honom att lägga sig i hallen förut, utan fäll att ligga på. Nu ska vi ta bort hjälperna, lägga in kommandoord och sätta in störningar. Jag är så himla peppad!

Jag ser ut som en lycklig dåre och Sune är lika rar som vanligt.

Sune, 5 månader, tränar ligg

Goliat fick ett klickerpass där jag påbörjade ett nytt trick, "spansk skritt". Sen klickade vi kryp också, vilket gick över förväntan. Visserligen kryper han som en groda, men vi ska ju inte tävla så det spelar ju ingen roll.

Shoppat, igen!

Idag är en stor dag i Sunes och mitt gemensamma liv. För idag är den dagen när jag vågade lägga ut mattan under tevebordet igen. Detta firades med att åka iväg och shoppa på Elins Esplanad. Eftersom alla i Skövde är lika smarta som mig, men tänker lite snabbare, så var tyvärr de flesta broddarna slut. Det fick bli såna som sitter på "framfoten", storlek XL på apoteket. De enda som fanns kvar. Jag var otroligt missnöjd tills jag och hundarna gick promenad nu på eftermiddagen. Det är verkligen dom bäst spenderade 199 kronorna på länge!! Jag halkade inte en enda gång och kände mig jättetrygg där jag gick på isiga gator. Kom igen nurå vintern!! HA! Mig kan du inte bryta benen av!!

I en bubbla

Lånad bild

Tack för alla tips om tantbroddar! Imorgon ska jag och vovvarna tuffa iväg till Clas Ohlson det första vi gör, för att inhandla ett par som jag fick tips om skulle vara både bra och billiga. Hoppas jag lyckas undvika att bryta några ben tills dess.

Idag har Sune varit hos sin dagmatte hela dagen. När jag hämtat honom åkte vi nästan direkt vidare till hundklubben där instruktörsmöte väntade. Jag stoppade in Sune i en kompostgallerhage och tränade med Goliat en bit bort. Sune satt tyst och tittade på. Sen var det hans tur att träna och vi busade friskt och han brydde sig inte när Monas hund traskade förbi ganska nära inpå.

När de andra instruktörerna började droppa in med och utan hundar fick Sune återigen gå in i hagen, där han lade sig tillrätta och sov hela mötet igenom. Med främmande hundar och folk runtomkring. Jag kanske ska sluta tjata om detta fenomen nu, för det är tydligt att han har otroligt lätt för att slappna av. Men jag blir ju så otroligt lycklig varje gång det händer!Det är en helt underbar känsla. Tack snälla Cilla att jag fick köpa honom, han är helt otrolig.

En annan otrolig sak angående Sune är att jag idag äntligen lyckades få honom att lägga sig fyra gånger, fällknivsstyle. Jag drog fram vår nyinköpta fäll på golvet och hade honom på den och då var det inga problem att få honom att lägga sig genom att ha en kamptrasa i handen och lägga båda händerna på den så att han blev lite frustrerad och lade sig för att få tag på den. Då var jag snabb med att berömma och så lekte vi en stund för att sedan göra ett nytt försök. Fyra gånger fick vi till det, så nu har jag hopp om framtiden igen! Vi håller sakta med säkert på att bygga upp vår bubbla som vi ska befinna oss i varje gång vi tränar tillsammans. Det är en härlig process att gå igenom, det här att lära känna varandra och ha roligt tillsammans.

Idag fyller förresten Goliat 4 år. Grattis till alla hans syskon också!
Tyvärr har väl det inte bjudits alltför många roligheter denna födelsedagen, då gatorna är isklädda. Men ett märgben och lite träning fick han i alla fall, så han är nog relativt nöjd.

Glashalt

I dessa tider är det inte kul att ha hund. Det är blankis på hela vägen, och någon stackars kommunalarbetare har tappert slängt ut lite grus som ligger som små räddningsöar i allt det där hala. Jag och hundarna halkade runt på morgonpromenad. Ett kvarter tog tjugo minuter. Positivt är dock att man blir otroligt konsekvent med koppelgåendet. Dom skötte sig ypperligt för så fort någon av dom gjorde minsta ansats till att dra blev det ett himla liv på den där som höll i snörena. Goliat har vett att flytta på sig när jag börjar vifta och tjoa till (vilket betyder att jag närsomhelst kommer att välta). Men Sune har inte samma självbevarelsedrift utan står kvar och blinkar och tittar. Tur att han är tålig, han skulle nog klara om jag råkade landa på honom.

Gutefåret Sune

Sune verkade inte ha varit medveten om mig när jag kom hem från jobbet imorse. Två timmar efter min ankomst väckte han mig nämligen genom att slänga en vante i mitt ansikte och säga "mu-mu-mu" på ett alldeles underbart gulligt sätt. Han är verkligen den charmigaste varelsen som gått på fyra tassar!
Men jag är ganska tacksam att han inte sa "bä bä bä". För då hade min övertygelse om att han håller på att förvandlas till ett gutefår blivit ännu större. De senaste veckorna har han nämligen börjat bilda något som liknar en fårs päls. Stora, vågiga pälsbomber uppenbarar sig på hans rygg och jag blir lite kallsvettig vid tanken på att tvingas springa runt med en lockig golden.

Därför har jag beställt en trimmer. Jag kan ju visserligen inte raka honom på ryggen med den, men den lindrar min lockig-hund-ångest litegrann.

Bajsexperten

Jag kan väl snart klassa mig själv som något av en hundmagsjukeexpert! Eller, är det kanske tvärtom? Eftersom mina hundar hela tiden insjuknar i diverse tarmrelaterade sjukdomar... Jag vet faktiskt inte riktigt hur det ligger till. Däremot kan jag rekommendera att köpa hem lite produkter från apoteket, så att ert hemapotek är välfyllt om ni skulle ha samma otur med era hundar som jag haft med mina.
Idag inhandlades diarsanyl (tidigare har jag provat canikur och pro-kolin), febertermometer, plastskydd till febertermometer och lite annat smått och gott. Tidigare ligger där redan ett första-hjälpen-kit, blodstoppande pulver och jodopax.

Jag och Sune tränar på med friska tag. Jag har funnit ny inspiration genom att titta i min "Lydnadsträning i teori och praktik" från Canis. Superbra bok ni som funderar på att köpa en ny! Jag har skrivit om den förut, men det tål att upprepas. Just nu sitter jag och går igenom grundfärdigheter. Jag håller precis på att lära Sune att backa intill en vägg!

Mardrömsnatt

Jag tror universum hatar mig.
Igår, vid tio-tiden på kvällen spydde Goliat upp sin kvällsmat. "Okej", tänkte jag. "Att spy upp sin kvällsmat tillhör ovanligheterna, men jag kan ta det. Det är nog ingen fara". Efter den första kräkningen spydde han var tionde minut fram till klockan tre på natten. För varje kräkning blev det som kom upp allt mer rosa. De sista kräkningarna var nästan blodröda. Jag fick så klart panik. Som jag alltid får. Ringde blå stjärnans "20 kronor per minut"telefon och pratade med en tveksamt kompetent sköterska. Första gången jag ringde gav hon mig bara samma gamla sketna råd som dom alltid ger. "Fasta och börja med små portioner". Eh, min hund spyr blod här? NEJ, jag tänkte faktiskt inte truga i honom torrfoder!?

Nåja. Vid tre-tiden avtog kräkningarna och vi fick äntligen sova några timmar. Idag har det varit lugnt hittills.

Jag vill ändå ha med något trevligt i detta blogginlägg. Ett av mina nyårslöften var ju faktiskt att bli mer positivt, vara tacksam för det lilla, se saker från den ljusa sidan, ta vara på ögonblicket, leva i nuet. Ja, ni vet sånt tjafs. Igår svängde jag in på Netto och hittade dessa fina ramar för bara 50 kronor styck. Förstoringarna kom på posten häromdagen. Visst blev det fint? Bilderna är 30x40 cm, så det känns lite så där familjeporträttseriöst (klicka på bilden för att se den i större format).

Lite guld och gröna skogar tack.

Jag måste väl erkänna att detta med att ha två hund inte bara är "guld och gröna skogar".
Ensamträningen med Sune har inte gått speciellt bra.
Eller, helt ärligt så har det gått katastrofdåligt.

Häromdagen hann jag bara ut genom portdörren när jag hörde hur den ena hunden skällde och den andra ylade mot månen, som en varg. Porten gick i baklås och där stod jag i bara träskor och utan jacka och försökte panikartat ta mig in innan mina grannar fick mig vräkt. Väl uppe såg jag hur Goliat stod under köksbordet och ylade. GOLIAT! YLAR!?


Jag pratade förtvivlat med min vän Jessicah om saken. Tack så mycket för att du tar dig tid! Det är svårt att se vad man gör fel när man är mitt uppe i det. Hon fick mig att komma fram till att jag gör olika när jag lämnar Goliat ensam mot när jag lämnar båda. När jag lämnar Goliat går jag bara, utan att säga något. När jag lämnar båda stänger jag in dom med hjälp av ett kompostgaller. Jag har väl tänkt att det ska göra dom mer trygga, att vara på en mindre yta. Men i Goliats värld har detta alltså varit en världsomvälvande förändring. Han, som aldrig har sagt ett ljud över att bli lämnad har alltså börjat yla. Tänk va? Vad "små" detaljer för oss kan vara chockerande i deras värld?

Nu har jag i alla fall börjat om med ensamträningen. Brutalt seriös och strategisk. Jag gör precis som jag gör när jag lämnar Goliat ensam, nämligen ingenting. Tar bara på mig skor och jacka och går ut. Sen sitter jag i trappen med tidtagarur och lyssnar. Dom första gångerna jag gick ut satt Sune och pep vid dörren. Men nu sista gångerna har han faktiskt stannat kvar med Goliat och har inte sagt ett ljud. Goliat har sovit vidare som han alltid brukar göra när jag lämnar honom hemma. Trygg och lugn. Hoppet om att kunna tvätta och handla har återvänt!

Nu till en rolig händelse! Jag blev precis uppringd av Göteborgsposten. Dom ska ha ett litet reportage inför MyDog och frågade om dom fick låna en bild på Goliat. Dom ska tydligen ha med en fråga om rasen i ett litet "Vad vet du om raser?"frågetest. Så nu får alla som har GP kika extra noga! Det ska bli skoj att se vilken bild dom väljer!

Goliat, rasrepresentant. Men det förstår man ju, han är ju världens snyggaste kooiker! ;)

Sune på valpkurs, del 1

Idag for jag och Sune ensamma till Skövde för att vara med på första gången på valpkursen.
Det var 6 deltagare samlade. En dvärgschnauzer, en tysk spets, en blandras collie/schäfer,
en lagotto, en dansk/svensk gårdshund och så Sune så klart. Som är en golden retriever,
om ni råkat missa det!

Vi fick träna på att passera varandra och sitt/stanna när de andra ekipagen gick förbi oss. Sune skötte sig mestadels bra. Han skötte sig så gott han förmådde kan man säga? Det är inte så lätt att sitta kvar när det kommer fram hundar hela tiden. Nåja. Sista vändan när vi skulle passera de övriga tyckte jag ändå att vi fick till det. High five till Sune!

Annars gick det första kurstillfället mest ut på passivitetsträning och träning med lös hund i en hage som kursledaren hade byggt upp i mitten av rummet. Sune låg snällt på sin filt under hela tiden vi var inomhus och följde med fint när det var våran tur att träna i hagen. 2 timmar höll kursen på, så man kan tro att valpar borde vara trötta. Men inte Sune, nej nej. Han sov ju i bilen. "Ska vi köra en vända till nu matte?" Energi så det räcker till fem hundar, puh.

Årets första dag

Konstigare väder har man väl sällan skådat. Inatt, lagom till alla överförfriskade Herrljungabor skulle ut och panga på alla sina raketer blåste det storm och spöregnade. Då var jag glad att sitta bekvämt i min fåtölj, invirad i en filt och kika på en bra film. Sune låg bredvid i sin säng och sov sig genom grannens kaskad av fyrverkerier som tycktes leta sig allt närmare balkongen.

Idag vaknade vi till strålande solsken och isgata. Efter att ha halkat mig runt kvarteret och insett att det inte gick att gå några längre sträckor på isgatorna for jag och M ut till Jämnesjön för att äta lunch där istället. Vi stannade till vid affären och handlade lite korv och grillkol och så spenderade vi ett par timmar vid ett vindskydd med solen mot kinden. Innan vi åkte hem fick jag och Sune ställa upp oss ute på sjön för lite fotografering. Jag lägger upp ett par stycken så ni får se resultatet!

Sista bilden när jag fortfarande kan ha honom i knät? :)