Lagom tills man kommit till en milstolpe i sin valps liv (den där valpen slutar äta sitt och storebrors bajs) så smälter snön och nästa stora issue liksom uppenbarar sig bakom allt det där vita : nämligen alla korvar som ligger som en buffé över hela världen.
Av någon outgrundlig anledning tycker Sveriges hundägare att det är helt okej att inte plocka upp sin hunds avföring under vinterhalvåret. Dom här människorna måste tillhöra den generationen som inte tvingades lyssna på Robert Broberg under hela sin uppväxt (tack pappa för mitt labila psyke, som måste ha uppstått genom att lyssna för mycket på "underbara barbara").
Det verkar liksom vara okej att bara krafsa över lite snö över korven och sen gå därifrån? Och så till våren så uppenbarar sig det ett minfält av korvar som man måste sicksacka runt och hoppa över för att undvika.
Men det är i och för sig inte dom korvarna som är värst. Nej, egentligen är det värst med alla andra djurarter som inte heller plockar upp efter sig när dom gjort nummer 2. Tre dagar i rad har Sune hittat någon ofattbart oemotståndlig sort att rulla in sig i. Tre dagar i rad har jag fått duscha och schamponera honom för att han inte ska lukta som en av hans delikata små fynd. För tillfället är han lika groomad som en sån där japansk stackars hund. --------------->Jag är trött. Jag längtar efter värme och lite nedbrytningsprocesser att sätta igång.
(För det är inte tänkbart att uppfostra sin hund, nej o nej.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar