Jag tänker på den där filmen "Alive" när ett flygplan kraschar i Anderna och alla tror att kraschen dödade alla ombord men dom flesta som var med i planet lever, så dom tvingas äta sina döda kompisar och sen vandrar dom flera mil för att hitta hjälp.
Lite så känner jag mig, köttbullarna är mina döda vänner och affären känns lika långt bort som hjälpen gjorde för dom stackars människorna som kraschade i bergen i smällkalla vintern. Man kan tro att järnvägsgatan är centralt, men ack så fel man har när det ligger en halvmeter snö ute och det är 15 minusgrader.
Tack gud för mikrovågsugn säger jag bara. Där värms kaffekoppen tre gånger om, för jag glömmer hela tiden bort att dricka och det hinner bli kallt. Det är som en evighetscykel.
Jag har också utarbetat en utmattningsteknik vid hundaktivering som inte kräver varken mycket tid eller ansträngning. Den går ut på att kasta ut leksaker till höger och vänster, rakt ut i skogen och så får Goliat hopp-pulsa för att hämta dom.
Ibland blir jag förvånad över hur korkade dom är, våra små djur.
1 kommentar:
Hehe. Låter som du kommer spika tentan, dvs få alla rätt ;) Heja heja! PS. Handla mat. Bra mat = bättre inlärning!
Skicka en kommentar